Efter att ha sålt lite semlor, ätit nästan en hel, bokfört en hel del, och känt mig allmänt nöjd med dagens insats ringde jag Fredrik och frågade om han ville ta tillbaka den inkastade handduken från imorse. Eftersom jag inte var sämre än honom då, ville han inte vara sämre än mig nu, så det blev en träningstur tillsammans. Det var längesen, och kul.

Jag har brutit den här trenden som höll i sig i två veckor med att det inte blev någon träning i början av veckan. Däremot ser det mörkare ut dagarna som kommer. Jag fick nöja mig med en och en halv timme idag. Nu är det åter in i bokföringsvärlden. Men jag tycker det är kul. På riktigt. Resten av veckan blir det mycket med ett grupparbete som vi ska fixa klart till fredag, och sen redovisas på tisdag.

När jag väl kom ut på cykeln idag kändes det hur skönt som helst. Vädret ändrade på sig och blev precis som dom hade lovat imorse, så det var helt rätt att skjuta på träningspasset. Jag behövde bara ett par vantar, det känns verkligen som våren börjar ta över mer och mer nu. Vet inte om det var vårkänslorna, semlan jag åt, starka ben eller om det bara var medvinden som gjorde att jag kände mig som superman på cykeln, men det kändes bra idag. Och det är skönt det kan göra det någon gång. :)

Jag gillar teknik, och jag älskar när teknik fungerar. Jag gillar också siffror. Därför älskar jag min Garmin som är en rätt bra teknisk pryl att ha med sig på sina rundor och som dessutom fångar upp en hel del roliga siffror. Idag strejkande den dock och visade hur tråkig teknik är när det inte fungerar. En avstängd skärm var det enda jag fick se idag. Därför kände jag att träningen idag var helt i onödan. Jag kan ju inte se nu i efterhand om jag tränat eller inte. Därför när Stefan (!?!?) och jag hade cyklat några minuter och min cykeldator ännu inte startat sa jag att jag lika bra kunde vända om. Fast Henrik, som vi skulle möta upp, har lärt mig att man inte behöver samla på sig en massa siffror från träningspassen. Han kör helt utan. Kollar på klockan när han sticker hemifrån och kollar när han kommer hem igen. Så gjorde jag också idag. Jag cyklade hemifrån tio trettio och var hemma fjorton nollnoll. Så jag borde ju ha hunnit med mina fyrtiofemminuter under den tiden, det är ju där jag satt gränsen för att jag ska vara nöjd med träningen.

10:57

Vi skulle möta upp Henrik elva nollnoll i korsningen utanför honom i Påarp. Utan klocka lyckades vi ändå tajma honom kanon. Återigen har jag en bild där det krävs knivskarp syn för att hitta detaljerna. Men man kan faktiskt, om man anstränger sig, se en Henrik cykla precis lite till vänster om det lilla röda huset på vägen till höger.

11:59

Tydligen tog det en och en halv timme till Rönneberga idag. Vi körde i lite backar, och mest troligt körde vi några intervaller i dom. Men det vet jag ju inte. Det kändes som det i alla fall. Väl uppe på toppen ville vi ha mer, så vi tog oss ner för att fortsätta söderut.

12:23

Så här lycklig har jag inte sett någon på cykel sedan Alexandra också hittade ett kexchoklad i sin ficka under någon hård träning vi lyckades köra förra våren. Och ni som inte känner igen killen på bilden kan jag meddela att detta är Stefan. Stefan var en kung på mountainbike när vi var små. Eller ja, han var liten, jag var rätt stor då också, vi var yngre i alla fall. Han har väl tränat regelbundet så där två gånger om året sedan han la ner cyklandet för några år sedan. Det hade varit kul om han hade kunnat bita i styrlindan och stanna på cykeln ett tag till. Vi hade nog kunnat ha lite kul på cykeltävlingarna under våren, och på träningarna såklart!

13:24

Efter nästan tre timmar på cykeln var vi tydligen i Rydebäck. Då hade vi hunnit med lite härliga backar. En hel del motvindskörning och några andra roliga inslag. Jag passade på att gena över gräset och få lite mer crosskänsla på passet som annars bara bestod av asfalt.

13:58

Efter en tur längs kusten från Rydebäck kunde vi konstater att solen sken i Helsingborg. Så frågan nu var ju varför vi inte stannade där? Jag kan ju inte på något sätt bevisa att jag tränat idag, så jag hade lika bra kunnat ligga och sola? Men det där med att vara solskenscyklist är svårt i dom här väderosäkra tiderna. Vi fick i alla fall lite sol på oss dom sista tio minutrarna på träningen. Om jag nu tränade?