Jag är så fruktansvärt glad att jag fick tio minuter över i morse där jag satte mig ner och njöt av ett glas skummad O'boy. När vi hade samlat ihop cyklisterna för dagen insåg jag att jag var väldigt ensam med traktordäck, omgiven av racerdäck. Dom i det här sammanhanget få kalorierna jag fick i mig var väl investerade kalorier.

Jag tog bilen till klubblokalen för jag hade fixat med mig kycklingsallad till efter träningspasset. Vi skulle få besök av Jens Kasler från Danmark. Vi blev fem stycken som gav sig iväg. Men redan efter tio minuter var vi nere på fyra man. Efter en försenad start och nu ett kedjebrott och en knäckt sadelstolpe började det kännas som ett av de mest misslyckade träningspassen på länge.

Tanken var att vi skulle ner till Landskrona och sen ta oss inåt landet mot Söderåsen. Så blev det inte. Vi kom till Råå, där fick Christian dagens första punktering, och sannolikheten att detta är det mest otursfyllda träningspasset ökar. Men jag hittar något att underhålla mig med, har man dubbdäck så måste man ju testa vad dom går för. En isig å ut till havet fick vara tillräckligt spännande, och jag kom en bra bit ut på havet. Knirrandet i isen gjorde det lite extra spännande. :)

Sen fick vi upp farten. Men en punktering kommer sällan ensam. Speciellt när man har kalla fingrar och inte riktigt kan känna om det sitter något kvar i däcket. Antagligen gjorde det det denna gången och det blev en punktering till när vi kom till Rydebäck. När dessutom ventilen gick sönder när Christian pumpade konstaterade jag att det var utan tvekan den mest otursfyllda start man kan ha på en träningsrunda.

Efter det skickade Christian iväg mig med Jens och Mats-Örjan. Och vilken träning det blev. Den sjukaste jag kört på länge. Visserligen var det jag som fick bestämma var vi skulle köra, men oj vad jag pressade oss. Det var en backe stup i kvarten. Upp och ner, upp och ner, upp och upp, och lite till upp, och så lite ner, men mest upp. :)

När vi hade en timme kvar på träningen kom Christian tillbaka och gjorde oss sällskap. Kändes ju lite professionellt att ha servicebil med sig. Från Tågarp efter några gånger upp och ner på Rönneberga tog vi sikte på Sundvik. Upp i backen mot Glumslöv var jag egentligen nöjd. Benen brände och skrek att dom ville hem. Men jag hade lovat Jens en grand finale i Sundvik, så det gick inte att undvika.

Väl nere i Sundvik ångrade jag mig inte ett dugg för att jag inte lyssnade på benen. Solen sken och humöret var på topp. Fast i backen upp ångrade jag mig lite... Men kunde ändå inte låta bli att lite skämtsamt säga till Jens "jaha, det var uppvärmningen, då tar vi ett varv till". Han nappade, nog också lite skämtsamt först, men sen slog vi våra sjuka huvuden ihop och svängde vänster ner till Ålabodarna för ett varv till. Ojojoj. Behöver inte säga något mer än att jag var trött när vi var uppe på toppen igen.

Väl i klubblokalen väntade, förutom en "cyklandes" Christian, en välförtjänt dusch och en mycket god kycklingsallad, skänkt av ingen annan än Fika på Berga. Underbart med god sponsor :) Ett riktigt trevligt arrangemang. Det sorgliga är att vi är så få, det hade verkligen varit kul om vi varit fler. Men jag hade superkul idag. Det som började så katastrofdåligt ändrades och blev nog en av de bästa träningarna jag haft i år. Jag är helt slut i benen, så nu tackar jag för mig.