Satan vad välbehövligt

Idag fick jag feeling medan jag stod och borstade tänderna och tänkte att idag är en dag då jag ska cykla. Det har blåst storm de senaste dagarna och så även idag. Även om det kanske bara var på halvfart trots allt. Det var bara jag, min cykel, musiken i öronen och otroligt lätta pedalvarv. Det var så skönt. Det var grymt härligt och jag tror inte ens jag funderade över hur blåsigt det var förutom i en elak uppförsbacke där kilometrarna i timmen var lätträknade. Det var bara så sjukt härligt.

Hösten har fullkomligt flugit fram i år. Det har varit en grymt intensiv period på mitt nya jobb och det är väl faktiskt först denna och förra veckan som jag har hunnit komma ner i varv och andas lite. Det har dock varit värt det. Jag har haft en grymt rolig start och jag känner att det verkligen var rätt att byta.

Med den härliga känslan i kroppen fortsatte jag förbi åkerstigen, ut över grusvägar och små korta asfaltspartier och fler grusvägar. De flesta gångerna jag lyckats komma ut på cykeln har det varit crosscup, och då hinner man inte riktigt njuta. Nu fick jag tid till det.

Jag kunde inte låta bli ta mig upp till Rönneberga, så klart från grusvägshållet. Sen fick det bli asfalt nästan hela vägen hem. Jag lyckades hitta lite mer grusväg.

Efter den härliga starten på förmiddagen gick eftermiddagen över till julbak. Några varianter på lussebullar och minipepparkakshus. Jag älskar saffran, men förstår mig inte riktigt på lussebullens russin, så därför gör jag en lussebullssmet och kör sedan vidare som om det vore vaniljbullar. Blir ett faaaantastiskt resultat. Framför allt när de är nygräddade och sockret bubblar lite och de är så där fruktansvärt fluffiga. Då är inte livet särskilt jobbigt.

Men jag hann faktiskt cykla förra lördagen också. Då blev vi några stycken som utforskade Pålsjö skog inför crosscupen som var i veckan. Då var vädret så härligt så till och med jag hade svårt att säga nej till en tur. Och vilken bana vi fick till där i skogen.

Jag vet inte riktigt vad det beror på, men det börjar gå bättre på crosscuperna. Jag var ju toksämst de första loppen som jag kunde närvara på. Alltså på en sån nivå där jag knappt känner igen min kropp. Nu har jag fått till några lopp och fått lite mer kontinuitet i träningen. Åtminstone en gång, helst två, i veckan. Det gör ju skillnad. Så i tisdags kunde jag köra in mig själv på topp-10.

Imorgon är det dags för deltävling i den svenska Crosscupen. En tävling med status snäppet under Fix Crosscup. Det blir på Dalhem och vädergudarna har gjort allt de kunnat för att få banan i fint skick efter att tidigare gjort allt de kunnat för att blötlägga den. Så vi håller tummarna för att det blir en grym tillställning. Här en bild från förra veckans crosscup, som vi körde just på Dalhem och bitvis samma sträcka som det ska köras på imorgon.

Vi ses väl där?

0 Kommentarer

Kommentera