Crosscup 17/18 – #6 – Den bistra sanningen

Två veckor sedan senaste crosscupen. Två veckor sedan jag satt på en cykel sist. Jag har fokuserat mycket på mitt nya jobb och låtit träningen halka efter. Därför var det inte heller med någon förhoppning om topplacering jag åkte till Dalhem ikväll.

Jag lyckades sätta mig i bilen 17:59 fullt medveten om att jag inte skulle hinna till Dalhem, få ut cykeln och rulla till samlingsplatsen och vara med på uppvärmningsvarvet på 1 minut, så jag höll tummarna för att hinna till starten åtminstone som brukar vara 15-20 minuter senare.

En gång i januari i år hade jag en snabb känsla på Dalhem. Då hängde jag med Petter på stora delar av hela loppet och rastade resten av klungan som om jag aldrig gjort något annat. Idag var det lite andra bullar.

Jag lyckades komma i tid till starten tack vare ett långt och jobbigt varv. Sen var det bara att försöka memorera bansträckningen så jag visste var jag skulle cykla om jag inte hade någon att följa. Och tur var ju det, för det skulle visa sig att de flesta skulle cykla ifrån mig.

Det var bara att ta in den bistra sanningen om att det inte går att låta bli att träna och fortfarande bibehålla en någorlunda form. Jag får kanske komma tillbaka till nästa säsong och ta de få tillfällen jag ges den här säsongen att bara bromsa förfallet lite. :)

Som av en ren tillfällighet lyckades Petter varva mig några meter innan målgång och jag slapp därmed ta mig runt ett varv till. Det var heeeelt oplanerat av mig och jag stannade inte alls till i sista svängen för att vänta in honom.

0 Kommentarer

Kommentera