Formptopp på en söndag

När man går upp ur sängen på en söndag, det är klarblå himmel och man inte har något planerat. Då är det minsann svårt att inte bli sugen på en cykeltur. Att sen Fredrik tänkte det samma i ungefär den samma minuten gjorde att våra planera synkades ganska så enkelt. Petter nappade också och plötsligt var vi en hel klunga på tre pers. Den blåa himmeln höll i sig till jag kom in till Helsingborg där Fredrik och Petter stod och väntade på mig. Det var till och med så att vi fick någon droppe på oss.

Vi körde ut ur stan där det såg som ljusast ut så det blev mot Kropp och Mörarp.

Sen blev det minsann riktigt mörkt och oroligt framför oss. Som tur var hade vi koll på att det fanns en högersväng lite lite längre fram så den utnyttjade vi och fortsatte cykla på torra vägar och i solsken.

Det var längesen jag fick till två pass på en helg. Framför allt två så här fina pass där inte kroppen klagar något. Visserligen tog jag det vääääldigt lugnt igår men idag på vägen hem från Helsingborg försökte jag ta i lite så där lagom och där jag tycker att jag brukar märka lite motstånd i kroppen kände jag inget idag. Sen om det bara är en tillfällighet eller om min kropp kanske är på gång att sluta motarbeta mig, det får vi helt enkelt se. Men det var åtminstone en skön känsla även om det kanske var lite överdrivet att säga att det var en formtopp jag kände av. :)

0 Kommentarer

Kommentera