I Glumslöv lyser alltid solen

Imorse när jag cyklade till Fix lördagsträning var jag väldigt osäker på om det var rätt dag, eftersom väderprognosen sagt det skulle vara solsken och nära på klar himmel. Jag kunde däremot inte gnälla så mycket eftersom jag både hade torra vägar att cykla på och medvind när jag cyklade in. Men det var minsann inget solsken direkt. Möjligtvis bakom de tjocka molnen.

Det ordnade faktiskt upp sig ganska fort. På vägen ut mot Påarp och Bårslöv kunde man se solen göra allt för att försöka tränga sig genom molnen och ut mot Bälteberga hände det.

Det blev faktiskt ännu bättre och jag började fundera på om den där väderleksrapporten jag såg igårkväll kanske till och med stämde.

Sen var det nog någon i klungan som gjorde någon konstig ”låt-det-regna-hälsning” av misstag, för helt plötsligt började mörka moln närma sig och de blev mörkare och mörkare i takt med att vi kom närmare och närmare Rönneberga.

Ena halvan av klungan ville fika utanför Sireköpinge och ena halvan var inte så sugna på att cykla i regn. Jag kunde till och med finna mig själv stå och skula under ett träd ett fåtal minuter.

Varken Per, Ulf eller Vasse var särskilt sugna på att cykla i regn dom heller, så vi tog ett litet snabbt beslut om att vi var tillräckligt blöta och vände mot den ljusaste delen av himmeln.

Inte helt oväntat var det rakt ovanför Glumslöv som himmeln var blå och solen lös som aldrig förr.

När vi väl kom in i ett soligt Glumslöv kände jag att vi nog skulle kunna hinna med en liten avstickare ner till Sundvik. Nu var det ju torra vägar och livet kändes plötsligt bra igen. Mina tre kompisar nappade och vi satte sprätt upp i Sundviksbacken. Så pass bra sprätt så Ulf fick ta en nödraket. Både jag och Per var rörande överens om att Ulf nog hade haft bättre nytta av den innan backen, men å andra sidan kanske vi båda hade blivit ifrånkörda då.

0 Kommentarer

Kommentera