Så lättlurad man var

Efter lunch idag frågade jag kollegorna Petter och Fredrik och det fjärde hjulet Viktor om någon av dom ville ut och cykla lite idag.

Sagt och gjort. Två av dem nappade. Fredrik laddade vidare inför imorgon då det är Tisdagscykling. Vi snackade lite fram och tillbaka och det lutade åt en härligt lugn tur för gemenskapens skull.

Jojo, tjena!

Jag rullade in i stan i lugn och ro och njöt av lite lättrullad kullerstensgata och kände på de gamla hemtrakterna.

Sen mötte jag upp Petter och Viktor ovanför backen. Petter ropade direkt ut ett par tre timmar.

Och jag och Viktor svarade i kör ETT PAR TRE TIMMAR? :O

Vi rullade med. Vi tänkte nog att han bara överdrev den där Petter. Han bara ville skrämmas men att vi nog bara skulle rulla en timme.

Snart började vi dock inse att det nog inte var ett skämt längre.

Vi fick hoppa in på rulle och slåss med vinden som kom från alla håll och kanter. (För att skona er så satte jag in en kyckling istället för att ni skulle behöva se Viktors kycklingutstyrsel. Tror ni, och han, tackar mig.) :D

Vi rullade längre och längre bort från stan, men så plötsligt kändes det som att vi svängde på rätt håll. En liten stund i alla fall.

-Känner du igen dig här Viktor?
-Så pass mycket så att jag vet att det här inte är den närmaste vägen.

Och så var vi på väg bort från stan igen.

Den där lugna och sköna entimmesturen blev istället nära 2,5 timmar. Så nu känner jag i benen att de absolut inte är redo för tävlingen till helgen. Men då blir det ju bara ännu mer spännande. :)Får se om jag kan tvinga fram lite vilja, för det är nog minsann det enda som kan få mig att rulla över mållinjen efter alla varv som ska köras. :)

0 Kommentarer

Kommentera