Hallandsåsen kringelikrokväg och retur

26 februari 2012 18:24

Det blev "bara" jag, Henrik och Stefan idag. Och jag kan säga att alla andra missade något. Något riktigt riktigt galet. Vilken runda. Det hela började när Stefan skicka sms till mig i fredags natt. 00:36: "Ska du cykla imorgon 9?". Ja, blev mitt svar och sedan kom vi fram till att vi skulle cykla en runda tillsammans på söndag då Stefan hellre cyklade eftersom det blåste så igår och han ville ut fyra timmar. Väl på träningen igår berättade jag för Henrik att jag och Stefan skulle ut ca 3-4 timmar. Henriks svar på det var att han ville till Truedsfällan. Och eftersom jag ibland inte är för långsam på att tacka ja till galna grejor så sa jag självklart hänger vi på.

Så med Truedsfällan som mål började vi röra på oss mot Hallandsåsen. Jag la mig inte i vägvalet utan följde bara med. Jag hade någonstans planerat in att det borde ta ca fem timmar. Det om man inte cyklar kringelikrokvägar dit. Det gjorde vi.

Efter ca två och en halv timme nådde vi så Hallands län. Här började jag bli lite skeptisk till att vi skulle hinna hem till mina tänkta fem timmar. Men samtidigt tyckte jag att jag kände igen mig så jag höll hoppet uppe.

Men det visade sig att jag inte kände igen mig, allt såg bara likadant ut. Efter några mils klättring, nerförbackar och skogsvägar så kom vi förbi Vallåsen, och då kände jag igen mig. Då var det bara en timme och en kvar kvar till vår "tidsgräns". Det var alltså helt omöjligt träningen skulle sluta efter bara fem timmar.

Men så kom vi äntligen till den efterlängtade backen. Älskad av många, men hatad av ännu fler, gissar jag på. Truedsfällan. En lagom brant backe som kan få vilken växel som helst att kännas lite för tung. Stefan fick leka hare.

Och just idag var haren till för att fångas in.

Det är ingen backe som det är lätt att vara kaxig i. Den kanske inte ser mycket ut för världen på bild. Men testa cykla där så får ni nog en annan uppfattning. :)

Väl uppe på toppen fick vi belöningen i form av fin utsikt.

Efter vi besegrat backen och kommit bort till motorvägen var det några energidepåer som behövdes fyllas på. Och med facit i hand så skulle jag nog också gett min kropp lite omtanke, men det gjorde jag så klart inte.

Jag började frysa så jag tog Stefans cykel och körde lite rally uppe vid bensinmacken och ut i skogen. Stefan fick ta min och så här ser en kille ut som använder Shimanoväxlar när han plötsligt ska försöka växla med Sramväxlar. "Men berätta hur f*n man växlar!".

Efter det tog vi raka vägen hem. Jag däckade i Hasslarp. Tänkte stanna till och köpa en Fanta i butiken, men givetvis stängde den en halvtimme innan vi kom dit. Stefan lånade ut lite energi och jag kunde ta mig vidare. Sista kvarten hem gick dock otroligt tungt, även om jag började känna att huvudet kom tillbaka lite mot slutet. Men är man ute sex timmar på en cykel och senast man körde mer än fem timmar var i september så får man väl lov att vara lite trött. Stefan imponerade, och Henrik kom tillbaka efter intaget av räkbaguetten, men vi alla tre var nog duktigt nöjda när vi avslutade passet och våra vägar skiljdes. Så nu har jag kört ett långpass så det räcker och blir över en stund framöver. Riktigt roligt hade vi och det var väl huvudsaken, det har jag för mig jag har sagt någon gång i alla fall. Nu ska jag äta en god och välförtjänt middag och förutom att hinna med lite, lite läxor så ska jag träffa Isabella nu när hon kommit hem från en veckas skidsemester. Superkul!! En sjukt bra dag helt enkelt.