Jag hann med det jag kunde göra på bokslutet. Imorgon får vi nya instruktioner och så småningom kan jag slutföra det helt och även lägga det bakom mig. Jag lyckades spendera lite tid upp på Fika också. Ett tag tänkte jag nästa strunta i onsdagens cykelpass eftersom tiden där uppe rann iväg. Men med tanke på hur fint väder det var ute och det faktum att jag faktiskt var lite sugen på att cykla gjorde att jag skyndade mig hem efter att ha stannat där lite för länge och sedan ut på cykeln för att möta upp vid klubblokalen. Jag hade tidigare under dagen skrivit på Fix forum att jag hoppades få sällskap, och att jag inte riktigt bestämt mig för om jag skulle köra crazybananaallin eller chill.

Efter ett tag funderade jag på vad det där crazybananaallin var för något träningspass. Det var ju förvisso jag själv som skrivit det, men då utan någon tanke förutom att det antagligen innebar att man körde lite hårt. Men så rullade jag iväg och även om jag kände i benen att jag varit på gymmet tidigare under dagen så var huvudet sugen på hårdare cykling. När Jeppe var den enda som dök upp vid klubblokalen tänkte jag att det nog var bäst om jag tog en chill-runda ändå. Men den där crazybananaallin-rundan då. Hur blev det med den?

Jo, jag blev för nyfiken på att lista ut vad jag egentligen kanske menade så jag sparkade igång cykeln ordentligt i motluten. Körde lite spurter, igångdrag och några längre intervaller. Det var alltså mellanåt all-in, full gas, helt crazy helt enkelt. Det var nog det jag menade och tänkte. Och vilken träning det blev. Tänk på det här inlägget när ni läser om några år om ”Crazybananaallin-träningen”. Det kommer bli det nya! För herregud vad det kändes! Det kändes som det gav något och när jag väl kom hem var jag hur nöjd som helst med träningen. Tack vara min nya träningsmetod; Crazybananaallin!

Så här härligt ljust är det klockan tio över sex i Helsingborg. Rätt härligt måste jag säga. Att det sen dessutom var närmare tio grader gjorde inte saken sämre. Välkommen våren!

Jeppe flåsade mig i nacken när han låg på rulle och stressade och bidrog till att onsdagskvällen inte blev så ensam som den kunde blivit. Tack för sällskapet! :)

Idag gav året en extra dag eftersom vi dom senaste tre åren gett bort sex timmar. Dom där timmarna har jag verkligen saknat så därför tänkte jag ta vara på så många som möjligt av dom. Därför var jag uppe innan jag var vaken imorse och körde Isabella till Landskrona och hämtade lite smörgåstårtebröd till mamma så dom kan fortsätta göra världens godaste smörgåstårtor.

Efter det stack jag iväg till gymmet med en kompis, och nu är jag otroligt glad för att tangentbordet ligger på skrivbordet, i samma höjd som mina armar. För oj, allt känns plötsligt mycket tyngre. Men jag hoppas jag ska orka med att göra bokslut för företaget som vi arbetar med i skolan innan jag eventuellt ska upp och jobba en runda och sen avslutar jag kvällen med ett träningspass med CK Fix onsdagsrunda, där jag hoppas några dyker upp. Under vintern har det varit tunt med cyklister där men snart kommer våren och då förändras det väl lite. Förhoppningsvis, för det är ju mycket roligare med sällskap på träningsrundorna. Och vindstilla lovar dom också att det ska vara framåt kvällen, så du kommer väl?

Ibland är det svårt att försöka hålla sig till att vara solskenscyklist. Igår fick jag reda på att jag inte skulle var i skolan förrän ett. Har man då planerat att man ska vara i skolan klockan nio får man helt plötsligt lite tid över till en träningstur på morgonen. Därför stack jag ut trots att det regnade. Att det var blött ute fick jag erfarat. Ojojoj vad marken inte har velat ha mer vatten, i skogen jag cyklade genom var det lervälling överallt, men jag ska inte klaga, jag fick ju en träningsrunda så här på en tisdagmorgon. Men nu ska jag göra mig i ordning för att redovisa vårt grupparbete. Skönt när det är över så är det bara en inlämningsuppgift i affärsredovisningen och två tentor som ska göras om två-tre veckor.

Och sen börjar det om igen med två nya kurser.

Det blev "bara" jag, Henrik och Stefan idag. Och jag kan säga att alla andra missade något. Något riktigt riktigt galet. Vilken runda. Det hela började när Stefan skicka sms till mig i fredags natt. 00:36: "Ska du cykla imorgon 9?". Ja, blev mitt svar och sedan kom vi fram till att vi skulle cykla en runda tillsammans på söndag då Stefan hellre cyklade eftersom det blåste så igår och han ville ut fyra timmar. Väl på träningen igår berättade jag för Henrik att jag och Stefan skulle ut ca 3-4 timmar. Henriks svar på det var att han ville till Truedsfällan. Och eftersom jag ibland inte är för långsam på att tacka ja till galna grejor så sa jag självklart hänger vi på.

Så med Truedsfällan som mål började vi röra på oss mot Hallandsåsen. Jag la mig inte i vägvalet utan följde bara med. Jag hade någonstans planerat in att det borde ta ca fem timmar. Det om man inte cyklar kringelikrokvägar dit. Det gjorde vi.

Efter ca två och en halv timme nådde vi så Hallands län. Här började jag bli lite skeptisk till att vi skulle hinna hem till mina tänkta fem timmar. Men samtidigt tyckte jag att jag kände igen mig så jag höll hoppet uppe.

Men det visade sig att jag inte kände igen mig, allt såg bara likadant ut. Efter några mils klättring, nerförbackar och skogsvägar så kom vi förbi Vallåsen, och då kände jag igen mig. Då var det bara en timme och en kvar kvar till vår "tidsgräns". Det var alltså helt omöjligt träningen skulle sluta efter bara fem timmar.

Men så kom vi äntligen till den efterlängtade backen. Älskad av många, men hatad av ännu fler, gissar jag på. Truedsfällan. En lagom brant backe som kan få vilken växel som helst att kännas lite för tung. Stefan fick leka hare.

Och just idag var haren till för att fångas in.

Det är ingen backe som det är lätt att vara kaxig i. Den kanske inte ser mycket ut för världen på bild. Men testa cykla där så får ni nog en annan uppfattning. :)

Väl uppe på toppen fick vi belöningen i form av fin utsikt.

Efter vi besegrat backen och kommit bort till motorvägen var det några energidepåer som behövdes fyllas på. Och med facit i hand så skulle jag nog också gett min kropp lite omtanke, men det gjorde jag så klart inte.

Jag började frysa så jag tog Stefans cykel och körde lite rally uppe vid bensinmacken och ut i skogen. Stefan fick ta min och så här ser en kille ut som använder Shimanoväxlar när han plötsligt ska försöka växla med Sramväxlar. "Men berätta hur f*n man växlar!".

Efter det tog vi raka vägen hem. Jag däckade i Hasslarp. Tänkte stanna till och köpa en Fanta i butiken, men givetvis stängde den en halvtimme innan vi kom dit. Stefan lånade ut lite energi och jag kunde ta mig vidare. Sista kvarten hem gick dock otroligt tungt, även om jag började känna att huvudet kom tillbaka lite mot slutet. Men är man ute sex timmar på en cykel och senast man körde mer än fem timmar var i september så får man väl lov att vara lite trött. Stefan imponerade, och Henrik kom tillbaka efter intaget av räkbaguetten, men vi alla tre var nog duktigt nöjda när vi avslutade passet och våra vägar skiljdes. Så nu har jag kört ett långpass så det räcker och blir över en stund framöver. Riktigt roligt hade vi och det var väl huvudsaken, det har jag för mig jag har sagt någon gång i alla fall. Nu ska jag äta en god och välförtjänt middag och förutom att hinna med lite, lite läxor så ska jag träffa Isabella nu när hon kommit hem från en veckas skidsemester. Superkul!! En sjukt bra dag helt enkelt.

Det är svårt att få med på bild hur mycket det blåser, men om ni tänker er sjukt mycket vind, så kommer ni åtminstone rätt nära hur det var idag på vår träningsrunda. Och på grund av det så blir det ingen större bildkavalkad från idag. När jag kom till Jönköpingsgatan imorse stod Marlene där. Jag har bara träffat henne några gånger nere på Actic där hon jobbar och där jag försöker bli stark, men det var kul att hon redan i slutet av februari var sugen på att vara med på våra rundor utomhus. Och att ha en spinninginstruktör som kan pusha lite för utomhuscykling kan ju vara bra. Det känns ju inte riktigt som utomhuscykling konkurrerar med spinning, utan snarare kompletterar. Tycker jag.

Hur som helst så fick vi bara sällskap av Henrik, så vi tre gav oss iväg norrut i motvinden. Vissa stunder var den där vinden mer påtaglig än andra, men det var riktigt skönt när vi efter en och en halv timmes sid- och motvind svängde inåt landet från kusten mot Fleninge, då blev det rejäl fart på dubbdäcken. Det var till och med så jag blev sugen att dra en långrökare i solskenet när jag såg en sån där härligt böljande uppförsbacke. I sånna stunder känner man sig fullständigt unstoppable och man inbillar sig att man har hur mycket kraft som helst i benen, sen svänger man och kommer tillbaka till verkligheten och inser att det bara var vinden som hjälpte till. Men det är en skön känsla när den väl infinner sig. :)

Efter lite medvind var vi tvungna att svänga mot motvinden igen och sen kryssade vi oss hem för att inte få all motvind på en gång. Efter tre och en halv timme var jag hemma och nöjd. Det sjukaste denna helgen är att jag har bestämt med Stefan, och nu också Henrik, att vi ska köra fem timmar imorgon. Herregud, det blir ju mer än åtta timmar på en helg?!?! Det var inte igår det hände sist, men förhoppningsvis klarar jag av det. Är det någon annan som vill hänge med imorgon så är det bara att dyka upp 10:30 på Jönköpingsgatan 26B. Vill man inte vara med hela rundan går det givetvis bra, bara dyk upp i tid så får du hänga med.

Ibland undrar jag också varför cyklister inte använder cykelbanorna oftare, dom är ju hur fina som helst. Inga problem att dra på i trettio km/h två i bredd här inte. :)