Mot slutet av augusti fick jag en svacka i motivationen och började fundera på vad jag skulle göra med min cykelsatsning. Jag velade fram och tillbaka, tankarna drogs oftast och mest åt att jag inte ville satsa så mycket längre. Jag berättade för några stycken var jag stod, och framför allt berättade jag för mig själv. Det var på något sätt skönt att höra det från sig själv, högt. ”Jag slutar”, ”jag lägger av”, ”kör bara klart säsongen”. Runt den ovissa tiden tränade jag bara när jag ville, men försökte ändå hålla igång för att göra så bra avslutning som möjligt med J. Jensen Cycling. På något sätt så kom glädjen i cyklandet tillbaka då och säsongsavslutningen i Danmark var vår bästa tävling vi kört som lag.

I mitten på september hade jag ett samtal med Keld om 2012. Jag gick till samtalet för att berätta att jag inte längre var intresserad utav att cykla på den nivån. Keld kom för att berätta att han ville jag skulle fortsätta på laget även 2012 när dom skulle bli Continental-lag. Jag gick hem och funderade på vad jag ville.

Varje gång jag tänkte på vad jag ville vägde det oftast över på ett nej. Visst har ett ja funnits där, men nejet har alltid varit starkast.

Den största orsaken till ett nej tror jag är att jag inte vill känna mig bunden längre. Jag har varit bunden till ett träningsschema sedan jag hade Christian Delfin som min första tränare hösten 2007. I fyra år har jag alltid haft ett schema att titta på för att veta vad jag ska träna, men det har jag tröttnat på nu. Jag avslutade samarbetet med Rune Larsen i samband med säsongens sista tävling i Danmark första helgen i oktober. Sedan dess har jag insett att jag faktiskt har lärt mig en hel del genom åren om träning och hur min kropp fungerar. Jag har också sedan dess bara tränat för att jag själv vill och precis hur jag vill. För att jag känner för det, och för att jag tycker det är kul.

Detta har gett glädjen tillbaka. Och är det något jag älskar, så är det att ha kul. Det är lite utav mitt motto här i livet. Att ha kul.

Jag känner att jag har gett mig själv en rejäl chans att bli bra och jag tycker inte jag är dålig, men jag vill inte längre satsa så hårt som jag har gjort. Dessutom har jag börjat plugga, något som jag faktiskt trivs med. Och jag tror att jag har en bättre framtid på en arbetsplats än vad jag har på cykelsadeln. För att vara realistisk. Och i ett sånt här samanhang kan det vara bra att vara det för att hitta motivationen och meningen med det man gör. Framför allt vill jag inte tvinga mig in i någon tillvaro där jag kanske inte kommer trivas.

Jag tycker fortfarande det är kul att cykla. Riktigt, riktigt kul faktiskt. Men! Jag vill göra det på en nivå där jag tycker det är kul. Så jag kommer inte sluta cykla helt och hållet. Ett mål jag kommer ha med 2012 är att köra kortbane-sm. För att jag tycker GP är det roligaste som finns att tävla. Sen hur formen kommer vara, hur bra eller dåligt det kommer gå, det återstår att se.

Men 2012 tävlar jag för CK Fix i alla fall. Och kör precis det jag själv vill, precis hur jag själv vill. Det är det bästa med mitt beslut och kanske blir 2012 precis så roligt som jag hoppas att det kommer bli. Kanske rent utav det bästa cykelåret någonsin. Och kanske kommer jag få tid till något annat här i livet och kunna prioritera cyklandet lite, lite mindre… Så ligger läget nu. Det återstår att se var det slutar.