Götalandsmästerskapen i Värnamo blev inte alls som jag tänkt mig. Det var bara 112 km som skulle cyklas och med en pannkaksplatt bana blev det inte många tillfällen att hitta på något. Det blåste inte heller något så det var inte många av de knappt sextio som startade som hade problem att slita sig med. Jag försökte vara aktiv hela tiden men hade svårt som ensam stångas mot de andra lagen. Konstigt nog var det mer eller mindre ingen av de övriga cyklisterna i klungan som inte tillhörde Borås eller Mölndal som var intresserade av att köra när två boråsare och en mölndalare hade kommit loss med ca två varv kvar. Och vad jag än hittade på så hade jag alltid minst en från Borås med mig.

Hur fort jag än körde så när man kollade bak satt alla på hjul och den tjugonde cyklisten satt lugnt och fint med. Visst, någon gång sprack det av, framför allt när jag försökte trycka på i de få svängarna som fanns men det hade behövts en hel del vind på den här banan för att den skulle bli bra. Klungan kom i mål endast ca tio sekunder efter trean, tjugo efter tvåan och trettio efter ettan, Edvin Wilson. Tänk då om någon mer hade kunnat hjälpa till. Men men, så kan det gå ibland. Jag saknade helt klart en hjälpande hand. Några lagkompisar idag hade gjort stor skillnad. Nu räckte dagens insats inte till mer än en trettonde plats, en placering jag är långt ifrån nöjd med. Visst, jag hade kunnat sitta och spara mig till spurten och kanske komma topp-fem. Men jag ville mer än så och jag försökte i alla fall.