Det är en tävling som rankas högre än de enskilda post-cup-deltävlingarna av cyklisterna och alla danska lag är med. Så även den del tyska och holländska samt några proffscyklister. Med ca140 cyklister på startlinjen så kunde man ju tänka sig att det skulle bli en hård tillställning när vi skulle avverka det 209 km långa loppet Fyen Rundt. Och det blev det också.

Efter två timmar av loppet hade allt hänt. Verkligen allt. Det var en ruskigt teknisk bana och jag satt och funderade på om det inte var det längsta GP-loppet jag hade kört. Det var som att åka berg och dalbana. Upp och ner, svängar efter svängar, in i mörka skogar, upp och ner igen. Det var ett fruktansvärt positionskrig hela tiden och alla ville vara med längst fram. Det resulterade i att det aldrig gick iväg någon tidig utbrytning. Det blev en rejäl vurpa efter ca 2 timmar. Två cyklister framför mig ser jag hur en cyklist flyger över styret och tänkte att nu är det kört för mig men plötsligt får han ett sjukt kasst på cykeln när han försöker rädda situationen och flyger säkert två meter till höger istället och jag klarar mig. Efter det blev det lite nervöst i klungan. Ingen ville vurpa men alla ville vara med och kriga om positionerna. Tack vare de smala och tekniska vägarna så blev det aldrig något lugnt race. Jag hann även med att tappa kedjan in i backen till första bergspriset. Kanonläge tänkte jag samtidigt som jag fick hoppa av cykeln och få på kedjan igen. Jag kom in i karavanen igen och kunde ta mig tillbaka.

De resterande tre timmarna regnade det. Och det regnade, och regnade, och regnade, och regnade, och regnade. Det var nog det blötaste loppet jag någonsin kört, och då har jag ändå svenska mästerskapet på Sollerön som kördes i regn i rätt färskt minne. När jag kom i mål hade jag så fruktansvärt ont i ögonen att jag inte fattade hur jag kunde ha sett något under tävlingen. Men när man väl sitter där och tävlar så tänker man inte så mycket på det utan har så mycket annat att fokusera på. Tyvärr kom det iväg ett gäng cyklister i omgångar när jag satt för långt bak. När det återstod 50 km satt jag med långt fram hela tiden runt femteplats fall i fall det skulle komma något ryck till. Men det blev inte något försök och istället hölls ett jämt tempo.

Tyvärr var det inga topp-placeringar att köra om när vi kom in på de avslutande småvarven. Men det var rätt bra gas ändå och jag höll mig fortfarande långt fram på de fyra varven vi skulle köra på en sju km bana med bra sällskap av en Quickstep och en Saxobank cyklist. På sista varvet satsade jag hårt de sista tre km på det dyngsura vägarna. Med en massa vita linjer, övergångsställen och brunnslock var man aldrig långt ifrån att halka, men det gick bra ändå. In i backen drygt två km från mål försökte jag dra ut fältet lite till men det var en hel del som bet i. Fast det var en lång utrdragen klunga vilket var bra inför avslutningen. En avslutning som inte var att leka med. En nerförsbacke som man fick upp ordentlig fart i och sedan en rondell. En rondell där alla ville vara först in i för sedan var det bara 200 meter kvar till mållinjen. Det blev ordentligt trångt men jag kom ut ur den som åttonde man och kunde sedan spurta mig in på en fjärdeplats i huvudklungan, vilket räckte till en 32:a plats. Men med ca 100 cyklister bakom mig på ett av Danmarks hårdaste lopp med ett ruskigt bra startfält tycker jag nog att jag får vara nöjd med.