Efter Velofondot i lördags försökte kroppen sno lite uppmärksamhet. Jag vaknade vid nio i söndags och gick upp och åt frukost men gick sedan och la mig igen och sov från och till fram till eftermiddagen. När jag sen väl stack ut på en träningstur så kom jag inte mycket mer än fem minuter innan sadelklämman tackade för sig och släppte taget om sadelstolpen. Pang! sa det och sen satt sadeln i höjd med ramen (jag undrar om det var Borås gatsten som blev lite för mycket för den). Så ståendes fick jag cykla tillbaka och fundera på vad jag skulle göra.

Det hela slutade med att jag fick damma av min Giant då jag inte riktigt var sugen på att köra ett antal timmar ståendes. Förutom kortare styrtapp och smalare styre så känns den rätt så bra. När jag satte på bakhjulet såg jag bakväxeln var rejält repad, och vajrarna var ”bockade” och då slog det mig att sist jag cyklade på cykeln var efter vurpan i Danmark. Så jag höll mina tummar och hoppades på att det inte var något allvarligt som hände med den då. Men den verkade hålla och glad är jag för det.

Benen har velat tävla mer men huvudet har velat vila, så det var nog inte helt fel att ha en vilodag idag. Imorgon börjar lite allvar igen med fem timmar på sadeln, och sedan blir det ingen tävling i helgen utan först på måndag. Då är det dags för Tour de Charlottenlund. Ett 72km långt GP-lopp. Kan bli spännande. Förra året vann Matti Breschel från Saxo Bank, så jag kan tänka mig att det är bra ben man ska ha med sig på måndag. Det ska bli riktigt kul i alla fall. Riktigt riktigt kul.

Ibland är det tur man har en cykel ståendes redo att rycka in som reserv när det behövs.