Det är inte ofta jag kör ett fem timmars pass på 7,5 timmar. Men så var det ingen vanlig dag idag heller. Tanken var från början att jag skulle cykla ut till stugan och hälsa på mormor, men eftersom hon inte var där tyckte jag att poängen med att cykla dit försvann. Istället körde jag som vanligt söderut. Vid Saxtorp slog tanken mig att farmor och farfar skulle fira guldbröllop på söndag, vilket jag inte kan vara med på eftersom jag ska köra kortbane-sm.

Jag har inte träffat dom särskilt mycket sedan jag var liten. Sist var för drygt ett halvår sedan och innan dess vet jag inte. Så därför tänkte jag att det kunde sitta på sin plats att svänga inom och säga hej och gratulera. Så blev det också och jag stannade där och pratade om lite allt möjligt en bra stund. Så nu är dom lite uppdaterade om vad jag hittar på och vet att jag ska köra en tävling som sänds på svt på söndag, även om dom trodde det blir svårt att övertala restaurangen dom ska äta på att sätta igång tvn. Men på något sätt känns det ändå skönt att jag svängde inom.

Efter att jag stannat där cyklade jag vidare. Till slut svängde jag mot kusten igen genom Löddeköpinge och Barsebäck. I Barsebäck började molnen samla ihop sig och täcka den blåa himlen. Det blev betydligt kyligare och vinden började tillta, givetvis mot mig. I Häljarp cyklade jag det vanliga hållet och då mötte jag Felisa som var ute och lekte på lekplatsen, och när jag stannade till kom Camilla också ut så då stod jag och snackade med dom en liten stund. Sen kom Benjamin också ut och då var en stor del av min fanclub samlad :) Men när molnen blev gråare och gråare och vinden kyligare övergav jag dom och cyklade vidare hem.

Klockan tio rullade jag hemifrån. Tog en uppvärmande längre intervall innan jag kom fram till Ålabodarna och Sundvik. Det var där det skulle hända idag. Det var där jag skulle köra slut på mig. Men så fick jag syn på den här skylten. Först tänkte jag att det bara var falskt alarm. Dom har kanske inte börjat med arbetet än, eller så är dom klara var det jag tänkte när jag tog mig förbi skyltarna och hoppades på att jag skulle kunna köra mina intervaller i backen...

Till en början var vägen nylagd och fin och tänkte att dom kanske redan var klara. Men icke, mitt i backen står dom.

På en klibbig väg tar jag mig upp i backen förbi asfaltsgubbarna. Men till slut ger jag upp. Däcken var fulla med tjära redan innan jag kom fram till detta partiet. Och då var det väl inget falskt alarm det där med tjäran... :)

Så jag beslutade mig för att vända. Men inte samma väg tillbaka för den var klibbig den med. Så det fick bli den lilla grusstigen längs kusten. Kanske inte den mest optimala racer-stigen. Men jag bjöds på stekande solsken och fin utsikt, och så fick jag tränat balansen lite :)

Så småningom kom jag även förbi denna grusväg som tog mig till asfalterade vägar och jag kunde hitta fina sträckor att köra mina intervaller på i alla fall. Det blev en riktig kanondag i sadeln.