Till en början öste regnet ner, men så småningom klarnade vädret upp och det blev växlande soligt och molnigt. Inte allt för varmt men rätt behagligt. Det var en bana som är något så när lik SM-banan. Men jag tror nästan denna är mer kuperad om jag minns rätt från Sollerön förra året. Och så är nog backen i Dalarna lite brantare och längre än vad danskarnas motsvarighet idag var.

I 5½ varv kändes det bra. Upp i backen sjätte gången kändes det bra. Men efter backen tappade jag. Jag blev ivrig på att jaga ikapp och slösade alldeles för mycket kraft på att dra upp alla andra som inte ville hjälpa till till den sönderkörda klungan. Nu i efterhand förstår jag verkligen inte varför jag inte var kyligare och lät alla andra köra på istället. Jag var nöjd med loppet när jag körde det och direkt efteråt. Men nu vet jag inte längre. Tror inte jag är det. Känns liksom så onödigt att göra en sån tabbe. Jag vet inte vad som hände när jag sen ”gav upp”. Om det var mentalt eller bränslet som tog slut vet jag inte. Jag fick hur som helst spendera de två sista småvarven ensam.

Jag har fokuserat rätt mycket på den mentala biten till tempoloppet som jag körde i måndags, och det gick bra. Om det var en engångsföreteelse eller ej vet jag inte, men nu ska jag fortsätta fokusera, inte bara på tempoloppet utan även på linjeloppet. Det är så få sekunder man kan vara frånvarande och så puff är man borta och har tappat klungan även om det är tävling i 5 timmar. Vi får helt enkelt se vad som händer i den kommande veckan. Jag trodde jag var redo. Jag vet inte längre. Men jag hoppas jag är redo. Riktigt riktigt redo.

Nu ska jag tvätta cykeln och kläder, packa ner allt jag behöver med mig för en vecka i Dalarna. Imorgon bitti tänkte jag ta en runda på tempocykeln alldeles för tidigt för att sen någorlunda tidigt rulla iväg mot Sollerön.

Det var några spännande händelser under loppet. I Danmark måste man verkligen gilla att kramas med de andra. För det är ruskigt tight mellanåt. I en sväng lyckades jag och en annan komma lite väl närma varandra. Det resulterade i att hans bakväxelwire fastnade i min snabbkoppling. Som tur var fick jag stopp på honom innan något allvarligare hände. Lite skrapsår på cykeln blev det i alla fall.