Jag måste säga att det var nog den märkligaste tävlingsbana jag kört på. Eller i alla fall delar av den. En del gick på vanlig väg så det var inte så konstigt, men när vi körde runt på flygfältet och framför allt landningsbanan var det skumt att ha typ 50 meter bred väg att cykla på.

Tävlingen startade i en väldig fart och tror aldrig den riktigt stilla sig heller. Efter vi kört nästan halva loppet var det en grupp på 11 man loss varav vi hade 3 man med. De fick en lucka och efter det var det svårt att hitta på något. Så det blev mest till att hålla uppe tempot för att inte förlora allt för mycket tid, vilket vi i och för sig gjorde ändå då det tydligen var några som var väldigt nöjda för dagen och inte ville hjälpa till att dra. Fast mot slutet så visade sig att dom nog var trötta och därför stod över för på sista varvet höjdes tempot och det blev en del långa attacker att köra på och ytterliggare folk trillade av från andraklungan. Skönt besked för mig själv fick jag också då jag kunde gå med många attacker, och själv sätta in en attack vid 1 km kvar till mål och ändå bara släppa förbi mig två stycken. Och det var en väldigt tight avslutning med 3 framhjul inom 2-3 dm tror jag. Men det var skoj.

Den där attacken vid kilometermärket var väldigt rolig. Heine körde ut till höger på varvets bredaste del. Och jag stack ut till vänster. När jag tittade mig omkring var alla utspridda lite här och där och osäkra på vem dom skulle följa efter. Rätt kul att se faktiskt. Måste sätt roligt ut om man lyckats få det på bild. Imorgon väntar en hård ”bergsetapp” i det tre dagar långa etapploppet som avslutas med tempo på måndag. Det kan bli rätt spännande och se hur det kommer bli med tanke på att Michael Johansen från vårt lag tog hem segern idag.