En tävling som innehöll allt, verkligen allt. Framför allt fart. Riktigt mycket fart, och backar. Det var nog aldrig platt, antingen upp eller ner hela tiden. Det tog mig ett halvt varv, vilket var ca 15 km, att ta mig från någonstans i mitten av det drygt 80 man stora startfältet till fronten av klungan efter att vi hade startat. Och då kan man ju tänka sig att antingen var jag dålig, eller så var det verkligen ett utdraget fält som innehöll cyklister som alla var sugna på att köra med full fart från start. Efter det där halva varvet parkerade jag mig bland de 5 första ungefär och jag kände att detta kunde bli en hur bra dag som helst. Om nu inte det här ordet men hade funnits. För efter ett varv, ett sjukt snabbt och hårt varv, så var det helt andra bullar. Jag fick otroligt ont i magen och funderade väldigt starkt på att bryta loppet. Men, och nu är det tur det finns ord som men, jag hade inte åkt till danmark för att bryta ett lopp. Så istället la jag mig längst bak och gjorde det jag trodde kroppen ville. Efter det blev det lite bättre. Drack lite energidryck och funderade på fortsättningen. När jag så tog en gel kom det onda i magen tillbaka. Så jag låg kvar där bak, magen ville helt enkelt inte samarbeta. I nästan ett helt varv höll det på innan jag hade fått upp det kroppen inte ville ha.

Det kändes verkligen som energin höll på att sina men jag lyckades dricka lite mer och få i mig lite mer gel. Med tre varv kvar började det kännas bra igen och jag tog mig uppåt i klungan. Det kostade på och i en av de många backarna fick jag ge mig. Men, och här är det bra med ord som men igen, jag hade inte åkt till Danmark för att bryta. Jag tog mig ikapp två till som tappat klungan och drog sedan ifrån dom i jakten på klungan. I ett av de mer tekniska partierna jag någonsin cyklat i kom jag ikapp igen. Det var ett riktigt roligt parti i en mörk skog på en smal väg med både nerförsbackar och uppförsbackar, svängar både höger och vänster och en bro och några farthindersstolpar som skulle passeras.

Benen blev bara bättre och bättre. Jag hjälpte till i laget med att hålla Heine långt fram. Det var väl första gången jag har fått ett ”jobb på riktigt” på cykeltävling. På något konstigt sätt har jag märkt det gått bättre när jag inte har varit så väldigt fokuserad på att själv spara mig mot slutet utan istället bara gasa på. Nu släppte ”pressen” (som mest kommer från mig själv) på att jag skulle vara fräsch mot slutet, och istället var det bara till att jobba på. Märkligt nog så var det bara till att fortsätta att köra på. Näst sista varvet och näst sista gången upp för en riktigt pina till backe, som jag under loppet döpt till klungspurtsdödaren, slet jag mig med, och jag blev förvånad när jag trodde jag skulle vara tröttast ändå kunde se andra cyklister som föll bak i klungan som blyklumpar. Och det gav mig självförtroende.

Ut på sista varvet var jag taggad. Michael sa till mig att om jag hade krafter kvar skulle jag hjälpa Heine, och det var bara att göra som han sa. Avslutningen var ruskigt snabb. Den där hemska backen kom när det kanske var 4 km kvar och jag tänkte bara att om jag tog mig upp där skulle jag vara med i spurten. Jag satt med fint, hade Heine på rulle i kantvinden och sedan motvinden. När det närmade sig 2 km och 1 km till mål blev det rena rama kaosen. Där jag satt såg det nästan mer ut som boxningsmatch än cykeltävling. Jag blev lite orolig och ofokuserad och tappade viktiga positioner. Sista backen med 750 meter kvar fick jag börja trycka på ordentligt för att försöka komma tillbaka. Tyvärr förbrukade jag nog det mesta av min kraft där, men kunde på upploppet ta mig förbi drygt tio cyklister och hamnade slutligen på en 17:e plats.

Med mig från tävlingen tar jag bara det positiva att jag inte gav upp utan kom igång igen. Att benen kändes så pass bra var riktigt kul. Nu ska jag bara lära mig att jag är starkare och uthålligare än vad jag tror, och då även våga köra mer. Om jag är trött så är mina motståndare också det, det fick jag sett idag, till och med i backarna. Jag är hur nöjd som helst. Nu ska jag bara våga sitta kvar på hjul på de som har boxningsmatch också när upploppet närmar sig. Då kanske också de finare resultaten kommer.