Tror Helsingborg är en av platserna där man kan känna av den djupaste formsvackan och den högsta formtoppen på samma träningspass. Jag stack ut lite senare på eftermiddagen idag i hopp om att vädret skulle vara med mig. Det var det. Till en viss del. Jag tog motvinden i början och fick rulla ut på lite halvtorra vägar. Det kändes trögt, lite som om någon hade lagt grus i vevlagret. Fast det snurrade ändå fint, så jag blev orolig det var så enkelt som att jag inte var starkare idag.

Men för att återgå, Helsingborg är ett ställe där man kan få känna på formsvacka och formtopp på samma gång, det enda man behöver göra är att svänga och ta riktning i ett annat väderstreck så plötsligt känner man att ingen på hela planeten har fräschare ben än vad just du har. Så helt plötsligt blev jag glad. Det är så man tränar upp sitt självförtroende helt enkelt, kör i medvind, och gör det snabbt! Finns ingen härligare känsla än att rulla fram i höga hastigheter, och det är ju bra att få lite fart i benen så här nära april.

Det är inte bara jag som känner att våren börjar komma. Även bönderna, och med dom dyngan på vägen. Jag som tvättade cykeln (ja, faktiskt sant!) igår. Tro det eller ej, men den är ren igen :)

Nu börjar jag bli riktigt sugen på att tävla. Många runt om i landet har redan kört sina premiärer, och vissa för längesen dessutom. Så när tävlingarna drar igång i Sverige är en del ordentligt uppvärmda och några lite mindre. Jag ska försöka komma igång någorlunda innan Sverige-cupen drar igång, som första tävling i Sverige, i Linköping den 17:e april. Nu på söndag kör jag min tävlingspremiär. En lite kortare tränings-tävling, men det är ändå tävling. Den ”riktiga” tävlingspremiären blir nästa helg med ett etapplopp i Danmark

Innan dess blir det mest kvalitativ träning och jag tror det ger en del det också, även om man saknar det där extra man bara kan få på tävling. Tävling är ju trots allt den bästa träningen.

Igår var jag ute på ett mysigt träningspass. Första gången med racern i Sverige och det var skönt. Det är inte så varmt än men det kommer väl. Idag regnar det, och det gör inte mig lycklig, men lite träning ska jag nog klara av i eftermiddag ändå.

Som jag tidigare berättade är det rätt spännande att äta middag här på hotellet. Idag var inte ett undantag. Det var i och för sig väldigt ensamt då det bara är jag kvar, men jag fick förmånen att sitta i mitt lilla hörn och titta på alla andra.

Serveringspersonalen, dvs ”Manuel” var inte här idag, inte heller den andra som har serverat oss någon gång tidigare. Och vad jag förstod så fanns det nog ingen kock i köket heller. Utan de två som äger hotellet, som oftast bara sitter i receptionen eller går och dricker en kaffe och snackar med en när man går förbi, dom två fick stå för hela restaurangen idag. Nu är det i och för sig inte så väldigt stor, men det var väl ändå en 10-15 gäster som skulle bli uppassade.

Dom två herrarna yrade runt fram och tillbaka och jag tyckte mest synd om dom medan jag såg hur gästerna satt och småskrattade lite åt dom och funderade på var dom egentligen hade hamnat. Efter att jag hade suttit kvar en lång stund efter jag ätit upp min varmrätt kom en av dom fram till mig och frågade om jag ville ha efterrätt. Jag frågade vad dom hade och han verkade så bekymrad och stressad över det hela men slängde till slut ifrån sig pear, peartarte och jag sa ja, när jag egentligen skulle be om frukt. Så där satt jag helt plötsligt väntandes på någon konstig päronpaj. Päronpaj!? Varför vill jag ha päronpaj tänkte jag. Mest antagligen för jag tyckte synd om honom, men sen gick jag och sa till honom att jag skippar efterrätten och tar med mig en frukt upp på rummet istället. Jag menar, har jag inte ens ätit dom (som ser ut till att vara) sjukligt goda chokladefterrätterna, senast igår med chokladmousse, så behöver jag väl inte äta en päronpaj. Näj, då blev äpplet jag fick i mig ett betydligt bättre alternativ. Imorgon blir det till att äta kvällsmat hemma, och det ska faktiskt bli rätt skönt att komma hem.

Långa vantar, vinterjacka, vinterbyxor, mössa och halskrage. Tur man har haft en dag här nere med lite mer Sverige-likt väder. Så blir det ingen chock imorgon när man kommer hem :)