Imorse när jag vaknade var det inte svårt att göra sig redo för ett 5-timmarspass ute. Solen fullkomligt stekte. Dock blev det lite kallt om ansiktet när jag väl kom ut. Det var inte så varmt som man hade kunnat hoppats på, -6 visade termometern när jag tog mina första tramptag.

Väl vid klubblokalen trodde jag faktiskt att jag skulle mötas av ett gäng cykelsugna helsingborgare, men icke. Var håller alla hus? Jag menar, bättre än så här blir det inte om man vill cykla på vintern?

Men Jeppe kom. Det var ett kul återseende. Jag och Jeppe cyklade mycket tillsammans förra vintern. Då blev det många cykelrundor på kvällarna i mörkret tillsammans. Men i år har Jeppe haft något skumt problem med halsen. Men nu var han tillbaka på cykeln. Andra gången i år.

När jag frågade honom om det blev lagom med 2 timmar så skrattade han bara och sa ”du, den här gubben har inte suttit på cykeln på 8 veckor, förutom i onsdags och då var det illa när jag kom hem”.

Men det blev bara vi, så jag drog iväg med Jeppe på rulle i ett lagom tempo för honom och ett lagom uppvärmningstempo för mig. Efter ca 1 timme när vi var på väg hem sa han till mig ”vi kör väl utom Laröd och ner i serpentinen, så jag får straffa min kropp?” Jodå, sagt och gjort. Absolut att jag hängde på.

Väl vid serpentinen i Laröd bjöds vi på den finaste utsikten över kusten och Danmark på länge. Helt klar sikt hela vägen till Danmark. Men dagens roligaste händelse var inte vädret. Det var när en ilsken bilist ville om mig och Jeppe innan en refug. Jeppe ligger och trycker sina sista krafter ur benen med mig på rulle. Bilen gasar på rätt rejält för att hinna om och komma mellan de två refugerna. Jag vinkar lite glatt som om jag försökte säga ”tack för visad hänsyn… NOT” men ungefär samtidigt som jag slutar vinka ser jag att en annan person står och vinkar. Polisen. Och det var plötsligt riktigt kul att han körde om så fort som han gjorde precis där. Hade han tur så var det bara nykterhetskontroll, hade han otur var det hastighetskontroll. Då kan han nog parkera sin bil ett tag.

Efter rundan med Jeppe fortsatte jag söderut med solen i ansiktet. Tanken var att jag skulle lägga in lite 15-minuters intervaller. Dock tyckte jag att vädret var alldeles för fint för att göra det utomhus. Vädret bjöd inte på något motstånd i form av motvind och riktigt långa backar har vi inte här. Så jag bestämde mig att ta det på trainern där hemma istället.

Efter fyra timmar ute hoppade jag på cykeln inne och tryckte ut den sista kraften ur benen. Skillnaden jag märker och känner jämfört med en månad tillbaka är enorm. Det går inte ens att beskriva. Det känns hur bra som helst helt enkelt.

En lite halvt småtrött Jeppe tar sig upp för serpentinen. Han är ett trevligt sällskap den gamle gubben, och jag tror han snart är tillbaka i sin stål-gubbe-form! :)

Det blev en runda ner till Sundvik idag också. Härligt!!

Lite småcoolt att svanarna och ankorna håller till i sin egna lilla pool i havet.