Det började riktigt bra. Och det slutade nog ännu bättre. På plats vid samlingen när jag kom var det redan rekord. 3 cyklister stod och väntade. Jeppe som har kommit igång igen, Peter som man ser mer och mer av på träningarna och så Dan som kom för första gången. Någon minut efter mig sladdade Vasse in och strax där efter fullbordade Segerfalk gänget. 6 stycken blev vi så här sista lördagen i februari och det är väl inte dåligt, inte för Helsingborg.
Vi drog söderut och redan inom en timme valde Peter att tacka för sig. Han skulle tillbaka till familjen och hade redan kört någon timme mer än oss andra. Sedan satte jag igång med intervaller. Några sköna 20 sekunders-körningar blev det.
Det blev ett nytt håll för gamlegubben Jeppe, och det tyckte jag var trevligt att jag kunde visa honom någon sträcka för första gången. När vi tagit oss genom lite mer motvind efter Rönnebergabacke gick gruppen skilda vägar. Kvar var bara Dan och jag. Mitt mål var att hinna till Glumslöv på en timme. Några lite längre intervaller avverkades på vägen dit och motvinden vi hade i början gjorde att tajmingen var sådär. En kvart försenad drog jag igång mina sista intervaller som jag planerat köra i Ålabodsbacken (vet inte vad den heter, men från och med nu heter den så:)) och Dan drog direkt hem och så var det bara jag kvar. När jag väl klarat av intervallerna blev det stressigt hem. Men jag klarade av hemvägen från Glumslöv på 33 minuter och gick bara över tiden med 4 minuter.
Benen fick dock betala ett dyrt pris men det var gött att känna att man kan trycka på bra även runt 4 timmar. Riktigt nöjd med träningen var jag i alla fall efteråt, skönt ibland när man kan få naturliga intervaller istället för dom där jobbiga framtvingade.
Det blev en kvällspromenad för mina trötta ben också för att försöka få igång cirkulationen. Det kändes bättre efteråt. Strandpromenaden i Helsingborg är fint på kvällen också.
Senaste kommentarerna