Så satt jag äntligen på sadeln igen efter några dagars vila. Jag tror min kropp gillar en sådan här kort vila så här i slutet av vintern. Eller vila och vila. En tripp till New York med Isabella och familjen i fyra dagar med pulshöjande träning på gymmet varje morgon och sedan gå hela dagarna, vet jag inte om man kan kalla vila, men vila från cykeln i alla fall. Men kroppen gillar det. Och då är det bra.

Var lite orolig att vågen skulle visa höga siffror när jag kom hem efter en hel del god mat, men istället blev det en riktigt härlig siffra jag kunde utläsa på vågen imorse. Under 80 kg, 79,9 för att vara mer exakt. Det var riktigt kul att äntligen få gå under 80-sträcket. Vid U6 Cycle Tour i somras vägde jag som mest, då vägde jag 87,3, så det går verkligen på rätt håll. Kraften känns som jag har behållit också. Men det får nästa test hos Rune uttala, jag kan bara gå efter känslan för tillfället, och det känns kanon.

Idag hann det blev nästan 3,5 timmar, och hade jag inte tvingat mig hemåt hade det lätt kunnat bli mer. Suget efter att cykla var tydligen tillbaka ordentligt. Fick tänka på att det kommer bli två hårda veckor framöver med många långa pass för att övertyga mig om att det faktiskt räcker med drygt 3 timmar idag. Det var helt enkelt riktigt kul att vara tillbaka på cykeln.

Skönt att komma hem till ett nästan vårigt cykellandskap. Eller snön är i alla fall borta från vägen :)

Visst, det är helt okej att cykla själv. Men helt klart är det kul när man träffar någon längs vägen man kan snacka med.