Nu har jag precis klarat av årets sista träningspass. Tror aldrig jag har cyklat på en så stor isbana någon gång. Det var halt på rätt många ställen, framför allt på cykelbanorna.

Året börjar med en vilodag, vilket ska bli väldigt skönt. Känns som det var ett tag sedan sist. Men ibland kan man ju få vara värd att lägga in en sådan.

Och som ni säkert har sett har jag ändrat lite på hemsidan. Det kommer att ändras lite till, så håll ut, och fundera inte på om ni kommit fel. För ni är helt rätt, bara jag som ska försöka få till det bra också. Så återigen, gott nytt år på er! Hoppas ni får en fantastisk avslutning på 2010, och en bra början på 2011.

Lite mer sånt här hoppas jag på 2011.

Det är väl inte många som det gått obemärkt förbi att året snart är slut. Tiden har sprungit iväg. Snabbt, i år igen. Snart står man där på startlinjen och undrar var vintern tog vägen. Men just nu är vi mitt i den i alla fall. Jag har haft riktigt bra flyt på träningarna dom senaste veckorna. Så pass bra flyt så jag inte kunnat avbryta för att skriva här.

Julafton har också passerat. Tomten kom inte i år, han skickade någon assistent istället. Han mumlade något om att barnen i vår släkt hade blivit för gamla för att han skulle prioritera oss. Men julklapparna hade han slängt av i all sin stress i alla fall. Jag fick en finfin kamera av min mamma som tåler den mest vårdslösa behandling och kyla. Så nu har jag en vän till att ta med mig ut på mina träningsrundor när jag är ensam. Och det händer ju att man ibland ser något fint som man vill föreviga, även om det oftast är finast i verkligheten. Så framöver kanske man kan få se lite mer bilder från mina turer här på sidan. Vi får väl se vad som händer.

Det blev ingen semester på juldagen. Istället ett trevligt träningspass. Till en början med Isabella på pulka bakom cykeln.

Där hänger den. Isabellas julklapp var perfekt! :)

Oftast får Fredrik agera sällskap så här vintertid. Träningarna brukar bli lite roligare då, och framför allt snackigare.

Men när inte han kan vara med, så får man hitta annat att underhålla sig med. Som att tävla mot dom helt vanliga cyklisterna.

Snö har vi inte haft för lite av i år. En cykelbana var så fylld med snö så enda vägen att ta sig förbi var ut på åkern.

Spöklikt eller vackert?

Gott Nytt År förresten!

Så många som har frågat mig om det verkligen går att träna den senaste veckan så börjar man ju fundera på vad man håller på med, men jag gillar det. Jag tycker det är ruskigt kul att ta ut crossen full med dubbar på däcken och sladda runt i snön. Det finns ingen genväg till framgång. Och för mig kommer inte något inom träning gratis. Det är nog lite därför jag också tycker det är så kul att pressa kroppen, för att se vad den klarar av.

Igår var jag ute själv på en och en halv timmes snabbcykling. Med ett antal 10 minuters stegrande intervaller. Riktigt, riktigt kul. Och ännu roligare är att min mesta träningskompis Fredrik Segerfalk har visat mig det braiga med Bruces skog här utanför Helsingborg. Bortsett från att den bjuder på max 1 meters höjdskilnad så är det kanon att köra där. Vi har hittat ett varv som tar ca 4 minuter. Med bra dagsform kör man under fyra och med dålig fart så kan det gå fem. Det är bra att ha ett sådant varv man kan ha koll på tiden och jämföra gång till gång. Igår körde jag 3*2 varv på tiderna 7,57, 7,53 och 7,44, så nu kan man ju enkelt se var formen bär av. Uppåt eller neråt.

Idag var det riktigt skönt att komma hem från träningen efter 3 timmar ute i kylan. Känslan som infinner sig när man sakteliga tinar upp är svår att beskriva, ännu svårare, och kanske måste man uppleva den för att förstå, är hur skönt det är att lägga sig i ett uppvärmt bad utomhus med mössa på och titta när snön faller. Det är livskvalitet det. Då glömmer man snabbt bort hur frusna tårna var en timme tidigare.

Vad som också är skönt med vintern, vad jag har märkt i alla fall, är att det bara är dom glada människorna som är kvar i skogen och går sina promenader. Har inte mött en enda sur människa som stannat för att skälla ut mig sedan snön la sig. Nu är det istället leenden och glada hej man möter. Så mycket härligare. Min teori är att dom sura människorna sitter kvar hemma och surar över att det är snö och kallt ute. Men för mig får dom gärna stanna där, träningarna blir så mycket trevligare då.

Den 11:e december ska jag göra något för första gången i mitt liv. Jag ska starta i en cykelcross-tävling. Och konstigt nog så har jag anmält mig till prestige-klassen. Frågan är bara vad jag ska göra där? Hur som helst så skulle dom tävla en timme istället för bara 40 minuter, och det var det som var det avgörande. Sen får dom andra duktiga cyklisterna varva mig hur mycket dom vill helt enkelt. Tävlingen är i Åstorp så det är nära och bra. Det ska bli kul.

Det är tillfällen som detta man tänker tillbaka på när man sliter ute på vintervägarna.

Svårt att låta bli ta en fotosession i ett sånt här vinterlandskap i soluppgången.