Frågan är var det här ska sluta. Det går bra nu skulle man kunna säga. Det är otroligt kul att vara här uppe. Det holländska teamets ledare är vad jag har fattat det som kung över velodromen i Holland (eller i alla fall drottning) då hon har hand om det mesta som rör velodrom i Holland. Hon sa till mig igår att hon gärna hade sett mig på ett riktigt 6-dagars lopp i framtiden. En av hennes cyklister som hon har tagit med sig är den 19-årige Mark Welle som igår snackade med mig om att vi eventuellt kunde köra som ett par under något 6-dagars lopp, typ i Rotterdam och i Köpenhamn. Det finns nämligen en ”Talent-Cup” som går samtidigt som dom riktiga 6-dagars loppen. Så detta kan bli spännande, och det ska bli riktigt kul att se var det slutar. En internationell karriär på banan hade jag inte tackat nej till.

Men så till själva tävlandet igår då. Det första vi skulle köra var flygande varv. Peter skulle öka farten till det var ett varv kvar, och då dyker jag ner för att få så hög fart som möjligt sen är det bara att köra max i ett varv. Vi är inte helt samspelta än, men med lite mer körning här under veckan tillsammans ska vi nog börja köra fort mot slutet, om inte benen blir för trötta vill säga. Så flygande varvet var väl inte helt felfritt och vi kom därför inte högt upp i resultatlistan heller. Sen var det dags för scratch, ett helt vanligt linjelopp. Det var tre man som stack efter halva loppet (vid 20 varv av 40). Peter jagade ikapp dom så vi hade en man med, jag ville ta det ”lugnt” så jag hade lite krafter kvar till flygande kilometern. Dom höll undan och jag rullade in på en 6:e plats.

Efter att jag själv tyckte jag misslyckats med flygande varvet var det nu alltså dags att ta revansch på mig själv. Igår förlorade vi med 0,06 sekunder, så marginalerna kan vara små. Det var det som gjorde det väldigt nervöst efter att jag hade kört min runda. Jag vann med 0,02 sekunder och satte nytt banrekord med tiden  1:04,41, vilket gav en snitthastighet på ca 53 km/h. Jag funderar på att köra med diskhjul som vissa av dom andra gjorde, men tempobåge vet jag inte om jag ska testa. Men kanske kan jag pressa ner tiden lite mer under veckan. Hade i alla fall varit kul att få ha banrekordet även när veckan är slut.

Madisonloppet gick även idag väldigt fort och det blev hårt. När det återstod mindre än 10 varv var det stenhård fart och när holländarna skulle skifta skickade dom iväg varandra lite väl hårt i svängen så den ena fick sin framgaffel knäckt mitt i tu. Så det slutade inte så jätteroligt. Även om vi i Team Lindbergscykel tog hem segern, vilket var andra för dagen.

Det var en härlig känsla att få åka upp till mållinjen och ta emot segerblommorna efter en nervös väntan på att få höra de andra 7 cyklisternas tider.