Nu är jag hemkommen från en trevlig helg uppe i skärgården vid Svanesund. Prologen har jag redan berättat om, men jag hann också med att köra ett GP-lopp, ett tempolopp och ett avslutande linjelopp på drygt 16 mil.

GP-loppet var kul. Gick hårt hela tiden, men tyvärr fick jag punktering. Tog dock ett respitvarv och bytade bakhjulet, sen var jag med i racet igen. Kom i mål efter en totalt misslyckad spurt av mig på en 16:e plats. En kille som låg bakom mig i totalen tog bonus så nu var jag nere på en 21:e plats.

Målet med tempoloppet var att försöka hålla mig kvar i övre hälften av listan över sammandraget. Jag körde så bra som jag kunde tyckte jag och var nöjd med loppet. Jag rullade in på en 28:e plats och gled även ner till den samma i totalen.

Linjeloppet idag var som sagt över drygt 16 mil. 9 varv skulle avverkas på en kuperad bana med en rätt rejäl stigning. Första varvet råkade jag ligga längst fram och dra upp hela klungan. Jag tänkte att det var lika bra att känna på kroppen direkt och dessutom få bestämma tempot. Men när vi närmade oss toppen tog det mesta av kraften slut och jag blev nästan avhängd direkt med slet mig med. Värre var det på andra varvet, då blev jag ordentligt avhängd innan krönet. Kom ikapp en liten grupp som också tappat som sen hjälptes åt att komma ikapp ganska så snabbt. Ingen skada skedd än alltså. Jag funderade lite över om jag skulle bryta. Det kändes inte bra, men så vet jag att jag ibland kan vara segstartad så jag bet i. Tredje gången i backen kändes det bättre i jämförelse med övriga fältet och jag satt med betydligt bättre. Kom däremot inte in i klungan riktigt utan låg i bakre delen och såg ett långt pärlband av cyklister framför mig allt som oftast. Men så någonstans efter 4 varv och in på 5:e vaknade kroppen till liv och jag kom plötsligt in i tävlingen mycket bättre. Låg nu i mitten och främre delen av klungan, och backen tog jag utan problem och behövde inte ens släppa på krönet. De sista två varven satt jag parkerad i främre delen av klungan och började känna mig betydligt bättre samtidigt som musklerna började få små krampkänningar.

Ut på sista varvet tänkte jag bara på att inte stressa in i situationer när det kom attacker utan låta andra sköta jobbet med ikappkörningarna. Det finns så många som vill vinna denna tävlingen så jag behöver inte dra ikapp tänkte jag. Upp i backen sista gången gick det ordentligt fort mot slutet och många tvingades släppa, men jag kämpade på och försökte köra så hårt det gick utan att låta krampen ta över musklerna. Spurten var galetkul. Jag gillade den riktigt mycket. Spurten på linjeloppet är nästan 1,5 lång så det går fort. Det blev tight och många som stressade och många som var ivägen långt fram. Jag kunde inte ta den rullen jag ville hålla så valde att gå min egna väg vilket gjorde att jag kunde ta mig fram från min kanske 20-30:e plats. Det kändes riktigt bra när jag väl kunde ta mig förbi dom flesta och sen få fri väg till målet. Jag kunde dock inte trycka mig längst fram i klungan utan fick så snällt rulla över mållinjen på en 7:e plats. Men jag är väldigt, väldigt nöjd med det. Det var ju trots allt avslutning på Kalas-cup och förmodligen en rätt så prestigefylld och stor tävling. Så i natt kan jag somna nöjd, och blicka framåt mot Götalands-mästerskapen nästa helg.