Bure 2-dagars
3 augusti 2010 21:42
Jag gav mig själv ledigt en liten stund efter tävlingen i helgen. Skyndade inte hem för att uppdatera omvärlden om hur tävlandet gått eller ge min lilla version av tävlandet. Hur det gick kan man ju se i en resultatlista. Men sen kan det vara roligt att läsa lite mer om tävlingen. Och jag tycker det är ett rätt trevligt sätt att sammanfatta tävlandet och kunna gå tillbaka och läsa om tävlingar jag kört. Så jag tänkte alltså att det var lika bra att skriva lite nu, även om det är någon dag försent.
När jag startade i söndags var jag 2 sekunder från att få ha ledartröjan på mig. 1,9 sekunder skiljde mellan Paul, som ledde tävlingen, och mig. Jag ville gärna ta över den där tröjan under söndagen. När ledartröjan satt på Paul så var det automatiskt CK C4 som fick ta lite mer ansvar än alla andra när det hände något viktigt i klungan.
Det var ett rätt roligt varv. Lite knixiga svängar, brant backe, lång backe och grusväg. Sen fick vi även med en sträcka med lite kantvind och motvind. Det gick iväg några cyklister lite då och då som försökte sig på någon utbrytning. Men det var inget som fick någon större lucka. När det var drygt 7 varv av 12 kvar på det 120 km långa linjeloppet så kom en liten grupp iväg. Paul (CKC4) satt nu där framme i en grupp med 2 andra som låg top-5, och några andra. Kvar i gruppen fanns jag och Christian (CKC4) som också låg top-5. Jag insåg att det var jag som fick ta ansvaret att dra ikapp om det skulle bli gjort. Innan den långa backen satte jag in en attack och efter ett tag var det 5 cyklister som låg på min rulle. Det var inte många som ville hjälpa till så mycket, då vissa var för trötta och vissa hade cyklister i gruppen längre fram. Precis som jag hade räknat ut så satte Christian in en attack i den branta backen, trots mina uträkningar så kunde jag inte svara på den. Jag fortsatte istället mosa på i mitt tempo som jag hade sett sakta men säkert tog mig närmare utbrytargruppen. Christian anslöt precis innan grusvägen och men jag fick tugga på en liten bit till. Det blev knappt ett varv som jag fick jaga ikapp dom, men jag kom ikapp.
Vad som sen hände var lite tråkigare då det gick iväg en grupp som jag var helt säker på varken Paul eller Christian skulle släppa iväg. Men dom verkade inte bry sig om att behålla sin ledning. Jag hjälpte till lite men kände att jag ville få tillbaka lite kraft i benen innan jag började köra på. Jag var ju trots allt rätt ensam om Paul eller Christian skulle attackera ifrån mig. Vi var 6 man kvar i klungan, och det var 3 man i utbrytargruppen. Ute på det näst sista varvet satte Paul in en riktig monsterstöt i den branta backen. Christian föll av med en annan åkare och nu var vi bara 4 man kvar. Plötsligt blev samarbetet mycket bättre och dom 2 minutrarna de 3 framför oss hade krympte till 1 och 20 när vi gick ut på sista varvet. Vi kom tyvärr inte ikapp mer än att vi såg dom i den långa backen. Men det var bara att erkänna att samarbetet infann sig för sent.
Det slutade i alla fall med att jag kom 4:a samanlagt istället. Men jag är riktigt nöjd med körningen i helgen. Spurten i lördags kommer jag bära med mig och komma ihåg länge, och att jag kunde köra så pass bra som jag gjorde i söndags är jag nöjd med. För det var rätt hård körning ändå mellanåt. Det om något syns väl i resultatlistan då mer än hälften valde att kliva av, 3 satt i utbrtning, 4 i ”huvudklungan” och de resterande 3 som fullföljde kom imål lite efter.

Att agera draglok kan vara kul, och jobbigt. I målvagnens glas speglas två cyklister till som njöt av åkturen.

Jag gillade varvet, det var härlig blandning och det mesta var med, som trevliga svängar t.ex.

Bilden är lite suddig, men visst kan man skymta två besvikna ansikten vid målgången. Samarbetet började någon kilometer för sent helt enkelt.
Senaste kommentarerna