Det kvittar hur många prologer man har kört, eller hur förberedd man än kommer till en prolog. Kroppen blir ändå chockad. Idag gjorde jag allt rätt. Värmde upp som jag gjorde innan prologen på Hammarö då jag tyckte det var ett bra sätt att värma upp på. Så även idag. Idag var jag så förberedd som jag kunde vara, men kroppen blev ändå chockad.

Prologen under etapploppet U6 är först en platt sträcka med vändpunkt och sedan platt tillbaka till starten för att sedan börja en lång stigning. In i stigningen kändes det riktigt bra, men efter ett tag valde benen att parkera. Det kändes bra innan dess så jag ville inte förlora så jättemycket i backen så jag försökte mana på mig själv så gott det gick men benen gick redan på max svarade dom tillbaka. In i mål var jag nöjd över min insats men med vetskapen om att det inte gick snabbt på slutet. Backen tog ut sin rätt, men det räckte ändå till en 27:e plats och endast 21,8 sekunder efter vinnaren. Vilket kan låta mycket, men med tanke på vad det är för killar som kör det här loppet så är jag nöjd. Och nu ser jag frammåt mot dom andra etapperna. Imorgon är det en relativt platt historia över 15 mil, med grusvägsparti som jag brukar gilla. Det brukar dock vara riktigt hårt. Men jag har bestämt mig för att jag ska tycka det är kul denna vecka. Det ska vara hårt. Och jag ska köra  bra. Så är det bara.

Nu har det startat, så nu kör vi!

2007 såg det ut så här. I år gick det betydligt snabbare.