Det blev en hård dag på jobbet under det nästan 14 mil långa linjeloppet. Och den där fruktade backen, det var en rejäl backe som lyckades få mina ben att svida till lite.

Men redan på första varvet in i backen när vi skulle varva för att köra ut på andra varvet fick jag en lucka efter svängen och jag tänkte att det var lika bra att köra på i mitt tempo. Det visade sig at jag hade lucka när jag kom upp på toppen och jag fortsatte köra på i hopp om att någon kanske skulle stöta ifrån klungan och komma ikapp. Det blev dock som så att jag höll undan längre än jag tänkt mig och efter ett varv (ca 9,5 km) hade jag fortfarande en lucka när jag var tillbaka i backen och tänkte att det var lika bra att göra likadant igen, så försökte hålla undan upp till toppen. Och mycket riktigt så kom det 3 cyklister som hade lucka ner till klungan när vi var uppe på toppen. Men klungan jagade ikapp oss och det var återsamlat.

Loppet bestod av många utbrytningsförsök och hård körning, ibland gick det lugnt men oftast var det ett härligt högt tempo. Jag fick släppa klungan några gånger och 3-4 gånger funderade jag på att bryta. Redan på det 3:e varvet i backen började krampen i vaderna komma och jag funderade seriöst på att inte fullfölja med tanke på hur det kändes redan efter 45 minuter. Men jag gasade på och fick släppa klungan när det var som värst och sen kämpa mig ikapp igen. Det blev jag riktigt bra på och är riktigt nöjd att jag kunde ta mig upp till klungan igen. En gång var vi en grupp på 4 man som hjälptes åt ett drygt varv innan vi kom ikapp och ibland var jag själv så det var riktigt skönt för självförtroendet att få vara med om dom ikappkörningarna.

Jag försökte vara längst fram i backen då jag tänkte att jag kunde få hålla mitt tempo. Ibland fungerade det och dom andra höll sig bakom men ibland fick någon för sig att attackera, och det kunde jag inte svara på alla gånger. Men när vi gick ut på nästsista och sista varvet satt jag ändå med där i klungan och krampen skrek i låren. Hade jag slutat trampa hade benen nog fastnat men jag tänkte att det var lika bra att vänja sig och försöka höja sin smärttröskel lite inför sm. För det lär bli en jobbig historia, så det var lika bra att bara gasa på och försöka hänga med.

In i backen på sista varvet när vi skulle in i mål var mitt enda mål att inte tappa några sekunder, eller i alla fall inte så många. Så jag höll mig återigen långt fram in i svängen och när attacken kom längst ner i backen denna gången var jag beredd och satsade allt direkt. Hängde med bra där framme och överraskade mig själv med att komma in som 4:a i klungan. Det var 2 som var loss sedan tidigare så en 6:e plats blev det. Jag behöll därmed min 5:e plats totalt och fick nästan stå på prispallen.

Det var ett riktigt trevligt lopp och hela helgen har varit kanon tycker jag, trots den härliga vinden. Och att jag kunde köra så pass bra i backen känns riktigt skönt för mig, och självförtroendet har höjts en aning.