Idag tog jag ut min dåliga dag, alltså är den förbrukad för denna vecka.

Jag skulle kunna sura ihop totalt. Vara riktigt besviken. Men istället känner jag en otroligt stor känsla av att jag är taggad. Idag körde jag Götene GP. Ett GP jag sett fram emot länge. Jag hade vilodag i torsdags och tog en lugn träningsrunda igår och det skulle visa sig vara helt fel upplägg inför tävlingen för min kropp. Jag tog tid till mig idag att köra en bra uppvärmning i alla fall, men det skulle visa sig vara fel det med. När jag kommer till starten en kvart innan start har ALLA ställt upp redan. Det trodde inte jag om elitklassen, men det visar väl på hur viktigt alla tyckte att det var att vara med långt fram redan från start.

Trots kanonfin uppvärmning var benen inte alls redo, inte det minsta beredda på att köra hårt. Lägger man då dessutom till att jag startade längst bak, och att jag blev lite nervös för mina hjulsläpp i kurvorna när jag försökte avancera kan man snabbt räkna ut att jag inte kom långt fram i klungan. Jag avancerade en del och var väl vad jag uppfattade som i mitten av klungan innan det började spricka av framför mig. När luckan blev större och större och jag märkte att benen inte svarade så blev jag mer och mer uppgiven. Nu hade det bara gått 8 varv och jag var inte alls nöjd. Jag började fundera på morgondagen, och beslöt mig för att i alla fall köra halva tävlingen. Så 7 varv till skulle avverkas.

Imorgon blir det inte Kinnekulleloppet som många andra skulle sett som en rätt naturlig tävling att köra. Istället vill jag in till Danmark och prova på tävlingarna där. Det är en 18 mil lång och förmodligen stenhård deltävling i den danska Post-Cupen. Det ska faktiskt bli riktigt kul att testa på. 18 mil inger en viss respekt. Det är långt, och lär ta sin lilla stund att genomföra. Men jag tror faktiskt att dagens race gjorde susen för benen inför morgondagen. Eller, jag hoppas det i alla fall och försöker intalla mig själv det. Det är därför jag inte deppar ihop och istället blir peppad som tusan. Mitt mål är att fullfölja, kommer jag så långt så får jag se vad jag gör av situationen då. Men fullföljer jag är jag nöjd. Det är ett tufft och långt lopp, och jag vet inte riktigt var min kropp står i formkurvan just nu. Men svar på det har jag väl imorgon och då återkommer jag givetvis med hur det gått.