1:a deltävlingen i Sverigecupen, Linköping.

18 april 2010 19:22

3 timmar och 47 minuter. Ungefär så lång tid tog det innan min kropp kom igång idag. Kände inte alls igen den och benen kändes lite smått kraftlösa. Lite lätt besviken är jag efter dagen. Men vi kan lika bra ta det från början.

Det började med att vi efter ca 3 mil blev stannade av kommisarien då klungan hade kört fel, eller blivit visade fel väg av ledarbilen. Efter det var det inte många som visste vad som hände eftersom en cyklist var i ensam ledning, på någon hel annan väg än vi. Tydligen hade inte heller han blivit visad rätt väg, men inte samma väg som vi. Men efter några lugnt rullade kilometrar så var tävlingen igång igen. Jag fick kämpa riktigt hårt i vinden idag. Långa perioder låg jag själv och bombade på mig mjölksyra bakom en klunga jag försökte komma ikapp. 

Som jag nämnde inledningsvis så kände jag inte igen kroppen, och förstod inte alls vad det var som gjorde det så tungtrampat idag. Hade inte psyket varit med mig idag hade jag lätt kunnat bryta minst tre gånger ute på det stora varvet (ca 125 km), men jag bet ihop och tog mig med klungan in till småvarven (ca 6 km), vilka vi skulle avverka 5 stycken.

När vi kom till småvarven var jag verkligen inställd på att bryta vid första varvningen men så kom det en attack. Och eftersom jag tänkte jag skulle bryta kunde jag lika bra bli ordentligt trött. När det var dags att varva vid målgången igen så slog jag av på tempot och skulle kliva av. Men så tittade jag bakåt och såg en klunga lite längre bak. Så det var bara att trampa på igen, för kände att jag inte kunde bryta nu heller. Efter ett varv i min ”nya” grupp började jag fundera om jag ändå skulle trampa runt tävlingen kunde jag lika bra göra det i den stora klungan, så efter att förstått att det inte var många som ville eller hade kraften att gå ikapp höjde jag tempot, fick med mig en till och vi tryckte på bra till vi kom ikapp.

Den där energigelen jag hade i fickan kände jag kunde vara behövlig inför dom sista varven och spurten, men jag hade bestämt mig för att kroppen skulle straffas för att den varit kass idag så det blev ingen. 

Dagen har helt klart bestått av mest besvikelse. Visserligen var det rätt positivt att jag kände mig så pass pigg efter 4 timmar och tävlingen kanske inte avgöra förrän mållinjen är passerad, men det händer en hel del innan det. Och där var jag helt enkelt inte tillräckligt pigg.