Idag var det dags att spänna skorna en extra gång, extra hårt, innan man hoppade upp på cykeln. För idag var det dags att få tävlingspremiären avklarad. Jag har nämligen varit inne i Danmark och kört en tävling där i A-klassen över 10 mil. Hade hört lite smått om att det skulle vara samma status som på en allianstävling här nere i Skåne, ungefär. Men när jag rullade runt i målområdet såg jag en del cyklister jag kände igen från förra året som körde i Team BlueWater, och Designa var också där med några cyklister, liksom en del andra duktiga lag och cyklister. Vid startlinjen stod det nog ca 120 cyklister när det var dags för oss att ge oss av.

Jag var taggad, inte så nervös faktiskt, men nyfiken på hur det skulle gå. Jag ville ju ha lite svar på den stora frågan om hur vintern har gått. Det blev bra fart direkt från start och när vi hade 2 km kvar innan första varvningen på det 6 km långa varvet kände man av lite spänning i klungan. Det kändes som det var nu det skulle hända. Någon skulle sätta in en extra växel. Det visade sig vara en rätt känsla, och jag hade gjort rätt som hade tagit mig frammåt i klungan. Det var en cyklist från ”hemmalaget”, som hade en hel hög med cyklister med från start, som satte fart ifrån klungan. Så när ingen gick med passade jag på att jaga ikapp. Det följde med några cyklister på mitt hjul och efter ett tag när en lucka stabiliserats så var vi 9 stycken som hjälptes åt med farthållningen. I drygt 7 mil låg vi och pumpade på för fullt och fast att jag fick ta i en del mellanåt så satt jag nog och njöt väldigt mycket över hur bra det gick. Men så efter dom där 7 milen blev det oroligt i vår lilla klunga, gissningsvis för att den stora klungan hade börjat ta in på oss och nu hade ögonkontakt igen. Det var 4 som slet sig loss från vår tätklunga och jag låg på helt fel hjul och luckan blev för stor för att jag skulle kunna täppa igen den själv och dom andra verkade inte vara så villiga till att hjälpa till. Så efter ett varv av försök att komma ikapp kom klungan istället ikapp oss. Men eftersom vi hade legat på rätt bra så hade vi ögonkontakt med dom 4 längst fram så dom var rätt snabbt inhämtade med.

Sen blev det lugnt en kort stund innan nästa grupp ville pröva lyckan med utbrytning. Men nu försökte jag hejda mig lite och ta det lugnt istället och hoppades på att någon annan skulle jaga in den nya utbrytarklungan. När det återstod 2-3 varv var tempot rejält uppskruvat och krampen i baksidan av låren var inte långt borta. En grupp på drygt 15 man var nu en bit framför och såg ut till att ha en trygg ledning och jag var lite besviken över det då det som bäst kunde ge mig en 15:e-20:e plats. Men istället för att deppa ihop totalt försökte jag gå fram och höja tempot, och kunde samtidigt titta på när min nya klubbkompis Fredrik satte hög fart för att få några andra till att också hjälpa till. Och precis som vi ville så höjdes tempot och luckan fram till gruppen blev mindre och mindre och ca 200 meter från mål var vi  nästan ikapp. Vid mållinjen hade jag lyckats passera halva gruppen ungefär och ca 2 från huvudklungan var framför mig. Uppskattningsvis blev det en topp-10 placering, men ingen resultatlista finns tillgänglig än så det återstår att se vad placeringen blev. Men jag är grymt nöjd, med tanke på hur hårt loppet var. Det var intensivt som ett GP-lopp, och det i 10 mil. Det var perfekt för benen så här veckan innan Sverigepremiären.