Unna sig

Ibland kan det vara värt att kosta på sig att ta det lugnt ett träningspass. Att bara njuta av att inte ha några krav på intervaller eller att pulsen måste vara tillräckligt hög hela tiden. Igår var ett sånt pass. Ett riktigt njutarpass.

Solen sken från en klarblå himmel och det var endast ett par flossade benvärmare som täckte benen. Och jag frös inte ens. Riktigt härligt. Klockan tre på eftermiddagen var det bestämt att vi skulle dra ut några stycken i vårvärmen. Det blev en premiärtur med Gianten och jag blev inte besviken. Visst, skillnaden är väl inte som mellan ett propellerplan och en rymdraket, men det kändes bra. Och bättre. Framför allt är det en fröjd att titta ner på den matta svarta lacken som har snygga vita och gråa linjer och när solen lyser ser man det fint vävda kolfibret. Det är sånt man ser när man har tid att njuta av en cykelrunda.

Men det blev även lite hårdkörning i backar och på platten fick vi chanen att testa varandras form, mest bara för att få leka av oss lite. Men idag ska det inte bli någon lugn runda. Idag hade jag mer tänkt mig att bara köra så långt som möjligt på 4 timmar, och man når ju bäst resultat genom att köra så fort som möjligt. Så det är det jag ska göra idag. Eller, det är tanken i alla fall. Kvällsmaten smakar så mycket bättre då också, när man är riktigt, riktigt slutkörd. Så idag blir det till att se vad Gianten går för.

 

0 Kommentarer

Kommentera