Det var kanske inte en så dålig jämförelse jag gjorde i mitt förra inlägg trots allt med att den gamla cykeln var ett propellerplan och den nya en rymdraket. Idag satte jag lite press på den för att se vad den gick för. Det är så otroligt härligt att trycka full kraft i pedalerna och känna hur ramen svarar och skickar all kraft frammåt.

Det blev 4 timmar där jag malde alla backar jag kunde hitta söder om Helsingborg och fick ihop en hel hög med klättrade höjdmetrar. Det var jag och musiken idag och vet inte riktigt vilket scenario jag cyklade efter. Men det bör kunna likna 4 timmar i utbrytning med inslag av spurter. Men huvudsaken är ju att det gick bra och det gjorde det. Jag är verkligen nöjd med Gianten och hur den presterar. Den känns lite stelare än vad Canyonen gör men det kan ju gå lite hand i hand med att den känns styvare också. Man kan inte få allt här i livet, och dens huvudsakliga uppgift är att rulla fort, och det tror jag den kommer klara av.

Sista timmen blev det till att lite ledsamt titta på när den rena fina cykeln blev blöt och skitig då det började regna, rätt mycket till och med. Men till en början var det rätt härligt att känna doften av sommar då regnet träffa asfalten fast till slut var det ändå mest bara blött och tråkigt.