Det är därför en tävling där jag vill lyckas på. Det gjorde jag inte idag, tråkigt nog. Dom första varven gick riktigt bra, tappade lite i backen dom två första varven och bestämde mig för att ta det lugnare och lägga mig längre bak. Det skulle visa sig att det var ett dåligt val längre fram i tävlingen. På 5:e eller 6:e varvet blev det en vurpa precis framför mig och min hastigheten sjönk drastiskt och klungan framför flöt iväg lite väl enkelt och avståndet bara ökade. Efter krönet började jag min jakt på klungan och efter nästan ett varv (10 km) var jag kapp igen. Vilket jag själv tyckte var ganska otroligt. Men då blir det stirrigt i klungan igen och samma sak upprepade sig. Denna gången hamnade jag med två cyklister som inte var intresserade av att dra ikapp klungan och dom tyckte jag skulle ta det lite lugnare när jag gick fram och drog. Då insåg jag att jag inte heller ville dra runt på dom i tre varv för att eventuellt komma ikapp klungan. Men jag bröt inte utan vi fullföljde loppet i lugn takt.

Riktigt besviken över loppets utveckling var jag och när jag kom hem tog jag på mig lite mer kläder och stack iväg på cykeln 1,5 timme och fick cyklat av mig det värsta av frustrationen. Men jag är framförallt nöjd med att jag lyckades jaga ikapp klungan igen, sen att det var vurpor som kanske hindrade mig från något bra resultat får jag försöka glömma och ta med mig det positiva.

Vill framförallt passa på att tacka alla dom som tog sig tid och kom ner till tävlingen för att heja på mig. Det kanske inte såg ut som jag uppskattade det, men det gjorde jag verkligen. Men ibland får man lov att bli lite sur också. Men det kommer fler tävlingar. Nästa helg är det Hammarö 3-dagars. En tävling jag verkligen gillar.

Kurvtagningen under varvet då jag jagade klungan såg bra ut. Foto: Mikael Strand

Tempo är inte min grej. Jag har svårt att motivera mig. Jag har svårt att gå in för att göra ett bra lopp. Jag har svårt för att pressa mig själv. Det mesta talar mot mig helt enkelt. Jag gillar inte att värma upp innan tempolopp. Det är bättre med linjelopp, där värmer man upp under dom första kilometrarna.

Men idag stod det ändå ett tempolopp på schemat. Närmare bestämt Hilleshögstempot. Dagens höjdpunkt var inte mitt eget lopp. Utan att Benjamin ville tävla idag. Han e det senaste stjärnskottet i klubben och bara 8 år. Med en cykel utan växlar och motståndare med avancerade små landsvägscyklar fick han visa vad hög kadens är. Och på vilket sätt han gjorde det. Det var riktigt kul att se.

Efter det blev det lite pastasallad i solskenet med familjen och vännerna som var på plats. Vilket var mycket trevligt och gjorde min (icke-)uppladdning lite mer lättsam. Men till slut så närmade sig min start ändå och jag fick bytt om till tempodräkt och jag började så smått förstå att jag skulle tävla. Det blev två korta repor fram och tillbaka till rondellen med lite höjd puls och sen kände jag mig nöjd med uppvärmningen. 5 minuter innan start gjorde jag om halva den processen och kände att benen var med på vad som skulle hända.

Starten gick, motvinden och den bitvis hårda sidvinden slog mot mig på vägen ut till vändpunkten, men jag tyckte ändå att jag fick ett bra flow för att vara mig. Ibland kom jag dock på mig själv att jag slappnade av, andningen sänktes och pulsen sjönk, så då var det bara att försöka pressa sig igen en liten stund till, till nästa dal skulle komma. Så fortsatte det i 15 kilometer. I mål visste jag att jag gjort det bästa av situationen, jag var helt enkelt nöjd och tyckte jag hade genomfört min plan på ett bra sätt, vilket var att få en bra genomkörare inför morgondagen. När jag vänt om och rullade mot målet och parkeringen stannades jag av orden; ”Härligt kört, riktigt bra det där ju. Du ligger 2:a just nu”. Och det kunde jag inte riktigt förstå. Men jag visste att det inte kunde stämma, eller stämma kunde det göra, men inte hålla till alla startande kommit i  mål. Och mycket riktigt så var det 10 stycken som puttade ner mig till en 12:e plats. Men det är en 12:e plats jag är mycket nöjd med.

Jag ska nog helt enkelt bara träna på att försöka få till det här med tempolopp. Jag har ändrat strategi på träningarna, numera när jag kör intervaller försöker jag göra det tillsammans med någon annan som jag kan jaga. För det är precis det jag behöver, någon att ha ögonkontakt med som jag kan jaga, då går det mycket bättre.

Imorgon kommer jag få ha ögonkontakt med hela elitklungan vilket känns bra. Det ska bli väldigt kul och känns som dagens tempolopp trots allt känns som något positivt och självförtroendehöjande. Men mer om morgondagens linjelopp vet vi imorgon. Det enda jag vet är att det ska bli kul. Hur kul återstår att se.

3 timmar och 47 minuter. Ungefär så lång tid tog det innan min kropp kom igång idag. Kände inte alls igen den och benen kändes lite smått kraftlösa. Lite lätt besviken är jag efter dagen. Men vi kan lika bra ta det från början.

Det började med att vi efter ca 3 mil blev stannade av kommisarien då klungan hade kört fel, eller blivit visade fel väg av ledarbilen. Efter det var det inte många som visste vad som hände eftersom en cyklist var i ensam ledning, på någon hel annan väg än vi. Tydligen hade inte heller han blivit visad rätt väg, men inte samma väg som vi. Men efter några lugnt rullade kilometrar så var tävlingen igång igen. Jag fick kämpa riktigt hårt i vinden idag. Långa perioder låg jag själv och bombade på mig mjölksyra bakom en klunga jag försökte komma ikapp. 

Som jag nämnde inledningsvis så kände jag inte igen kroppen, och förstod inte alls vad det var som gjorde det så tungtrampat idag. Hade inte psyket varit med mig idag hade jag lätt kunnat bryta minst tre gånger ute på det stora varvet (ca 125 km), men jag bet ihop och tog mig med klungan in till småvarven (ca 6 km), vilka vi skulle avverka 5 stycken.

När vi kom till småvarven var jag verkligen inställd på att bryta vid första varvningen men så kom det en attack. Och eftersom jag tänkte jag skulle bryta kunde jag lika bra bli ordentligt trött. När det var dags att varva vid målgången igen så slog jag av på tempot och skulle kliva av. Men så tittade jag bakåt och såg en klunga lite längre bak. Så det var bara att trampa på igen, för kände att jag inte kunde bryta nu heller. Efter ett varv i min ”nya” grupp började jag fundera om jag ändå skulle trampa runt tävlingen kunde jag lika bra göra det i den stora klungan, så efter att förstått att det inte var många som ville eller hade kraften att gå ikapp höjde jag tempot, fick med mig en till och vi tryckte på bra till vi kom ikapp.

Den där energigelen jag hade i fickan kände jag kunde vara behövlig inför dom sista varven och spurten, men jag hade bestämt mig för att kroppen skulle straffas för att den varit kass idag så det blev ingen. 

Dagen har helt klart bestått av mest besvikelse. Visserligen var det rätt positivt att jag kände mig så pass pigg efter 4 timmar och tävlingen kanske inte avgöra förrän mållinjen är passerad, men det händer en hel del innan det. Och där var jag helt enkelt inte tillräckligt pigg.