Jag hoppas det är något i den stilen min kropp höll på med idag. Efter att ha befunnit mig utomlands i 6 dagar och bara sprungit på löpband var kroppen inte inställd på långpass. Igår blev det ett trainerpass direkt när jag kom hem för att få igång kroppen, och på kvällen blev det gym. Kändes mycket bra att äntligen få träna lite ordentlig. Idag var det så dags för distanspass. Och mina distanspass är inte som dom var för ett par månader sedan. Nu är det intervaller i dom, och inte bara lugnt rullande. Jag hade Jeppe med mig som sällskap idag vilket var mycket trevligt, efter ett tag tog vi sikte på Söderåsen, men jag skulle få vinterns tankar bekräftade. Jag har nämligen skippat att cykla där mest med tanke på snön och kylan i vinden när man cyklar nerför. Men idag kom vi inte ens upp. Efter ca 20-30 meter var det is så att mina dubbar inte kunde få fäste och Jeppe som inte får plats med dubbdäck på bakhjulet fick en ännu kortare resa.  Så vi vände istället och hittade en av de vackrare grusvägarna, eller snöväg är nog rättare ord, längs Söderåsen. Blåsten gjorde sig påmind lite då och då och man insåg att man inte behövde rulla snabbt för att hålla pulsen uppe.

Väl i Kågeröd valde Jeppe att svänga av hemmåt och jag fortsatte min resa och påbörjade mina intervaller. Så det blev en omväg hem fylld med intervaller. När jag var klar med sista intervallen kände jag hur all kraft hade lämnat kroppen och det som i normalla fall kanske tar 12-15 minuter tog nu istället 25 minuter. Jag var helt deckad efter dagens pass. Men jag brukar säga det att det är lika bra att ”skrämma igång kroppen ordentligt”. Så nu är jag nog snart igång på riktigt igen. Imorgon väntar först ett kort och hårt trainerpass för att sedan fyllas ut med lite cykling utomhus också. Hoppas det inte blåser lika hårt i motvinden imorgon, medvinden får däremot gärna vara lika stark. Utan medvinden på vägen hem vet jag inte om jag hade varit hemma än.