Då har man hoppat på den stora underhållningen här i Manchester igen, nämligen att åka buss. Kan inte hjälpa det, men det är inte jättekul, och att det inte går särskilt fort gör inte saken bättre. Men hur som helst, tänkte när jag ändå sitter här kan jag passa på att uppdatera lite. 
Madisonpasset gick riktigt bra för mig. Det är en rätt fartfylld träning som avslutas med en 10 miles lång tävling, vilket är 64 varv och 16 km. Han jag körde större delen av träningen skulle köra engelska mästerskapet med en annan som osså var med, så han ville köra den avslutande ”tävlingen” med honom. Så jag passade på att säga att jag kunde köra själv. För jag tänkte, ska man bli bäst måste man ju tråna bättre än dom bästa. Dom två killarna var duktiga, så jag hängde på dom. Eller ja, den ena av dom, sen när dom skiftade hängde jag på den andra eller passade på att vila lite. Det var spurt var 10:e varv. Jag drog upp tempot när det återstod 2 eller 3 varv till spurt om ingen annan gjort det, och sen lämnade jag över till dom andra. Inför sista spurten höjde jag tempot när det återstod 6 varv. Sa till killen att han skulle hänga på om han ville ha en lite längre intervall. När det var 1 och 1/2 varv kvar skiftade dom, och bakom mig kom en cyklist som skickad från en kanon, jag gav allt och kom ikapp honom och det räckte för mig. Jag var glad och han var glad. Han fick ju vinna. 
Imorgon är det ett vanligt träningspass och tränaren bestämmer vad träningen ska innehålla, så blir ju roligt med lite överraskning.