Fixcrossen – ”Det är den bästa”

Vilken fantastisk dag det blev. Vilken härlig stämning och vilken sjukt vacker vårdag vi fick. Dagens första race var Knattecross och nybörjarcross. Dom visade direkt att det skulle cyklas fort under dagen.

Det var en och annan sak som skulle falla på plats. En hel del vi inte tänkt så väldigt mycket på, men till slut blev det nog en väldigt lyckad dag ändå. Och de missar vi gjordes förläts av det vackra vädret vi hade fixat. Till slut kom faktiskt även jag upp på cykeln och kunde ställa mig i startfållan.

Men jag tog det ganska så lugnt. Det var liksom inte tävlingen jag fokuserade på. Även om det på den här bilden från längst bak i klungan i starten ser ut som jag fokuserar betydligt mer än Segerfalk och killen från CK Lunedi som verkar prata om något helt annat än vem som ska hänga av vem i första backen. :)

Det var riktigt bra stämning längs banan. Banan hade gjorts väldigt publikvänlig och från målområdet såg man ut längs stora delar av banan.

Den enda snöplighet var väl att hemmasonen som är uppväxt ett långt stenkast ifrån målet bröt sin kedja. Det var faktiskt synd, nu när han för en gångs skull skulle få lite motstånd på den där crossen… :(

Jag körde på med ett leende längs hela banan och kunde konstatera att CK Fix är en fin klubb med härliga medlemmar som ställer upp. Snitslar bana, står med en flagga någonstans, ser till så cyklisterna får kaffe, kan efteranmäla sig. Ja, name it! Fixarna fixar allt! Och det kan minsann få mig att sitta med ett leende på läpparna längs hela banan på en av Sveriges tuffaste bana.

Jacob Lindsel, förra årets vinnare gjorde ingen besviken detta året heller. Herregud vad han körde! Det var grymt! Han var extremt snabb. Det luriga med de snabba killarna är att de inte tvunget ser så snabbt ut, men det bara går så ”lätt” för dem. De bara matar på och flyger fram där vi andra har det svårt. Jag frågade honom vad han tyckte om årets bana, och fick ett kort och koncist svar… ”Det är den bästa”, och det om något är väl ett bra svar. Kul du kom över och visade oss svenskar hur man kör cross Jacob!

I och med att Jacob var så snabb så blev jag varvad. Något jag kanske innerst inne faktiskt ville. Så jag firade målgången och kunde nöja mig med 40 tävlingsminuter.

Det var minsann en bra dag!

Crosscup 16/17 – #26 – Säsongens sista mörkerrace

Det var med glädje jag kunde konstatera att solen började spricka genom molnen på eftermiddagen igår. Dalhem var rejält blött i söndags, men har redan torkat upp bra.

Igår var det dags för årets sista kvällsrace. Det är svårt att förstå att vi redan kört 26 deltävlingar i Crosscupen. 26 stycken!?!? Visserligen har jag nog bara kört 20, men ändå. Det är rejält många. Vintern har verkligen sprungit iväg tack vara det och så som man minns vinterträningen från förr, lång och segdragen, så har det verkligen inte varit i år. Jag tränar förstås inte alls lika mycket nu som då, men det är ändå väldigt kul att ha de här roliga träningstillfällena varje vecka.

Jag var lite orolig André tog emot lite väl många tips från Petter. Han låg bara på rulle hela tävlingen och när Petter attackerade lät han mig gå fram och dra. Sen var jag helt säker på att han skulle göra det samma när tillfälle gavs.

Det märks att Crosscupen börjar lida mot sitt slut. Det var inte alls lika många igår som det brukar. Men det är fortfarande kamp om tredjeplatsen mellan mig och Holgersson. Inför gårdagen hade Holgersson en ledning med 9 poäng. Och jag behövde alltså 10 poäng för att gå om honom med en ynka poäng. Som tur var för min del var det fler som var sugna på att cykla fort, så det blev några Fixare till mellan oss i mål. Petter har nog lurat på en formtopp för åt honom fanns det verkligen inget att göra.

Ut på sista varvet hade jag André och Carlberg som fastklistrade på mitt hjul. Jag försökte göra någon dålig sväng här och där för att lura fram André, men det var svårt. Han var bestämd om att inte dra.

Till slut när det var halva varvet kvar och vi kom ut på asfalten så ökade jag tempot, och sen fortsatte jag att trycka på när vi kom ut i terrängen igen. Det skulle visa sig vara en bra taktik. Carlberg var den som kunde följa med bäst och slutade på tredjeplats och André utanför pallen. Tack vara min andraplats idag tog jag mig upp på tredjeplats i Cupen. Och det är väldigt kul med tanke på att jag låg sexa för ett tag sedan. Kul när det är en så tight fight. Hela topp-10, kanske topp-12 är rätt så tight faktisk.

Det är till och med så att jag ser fram emot nästa vinter. Fast först ska vi ha en fantastisk sommar, så klart!

Men redan på lördag blir det cross igen. Då är det dags för Fixcrossen. Det blir även finalen i Crosscupen för Fixarna.

För första gången på 15 år

Idag passade det mig bättre att komma iväg lite tidigare till träningen då jag hade annat på schemat på eftermiddagen, så jag tog mig in till CK Fix Barn- & Ungdomsträning som börjar 2 timmar innan Söndagscrossen.

Vi rullade gemensamt bort till Dalhem där vi rullade runt på delar av varvet på Fixcrossen på lördag. Några partier tränade vi extra på och några rullade vi bara förbi.

Vi avslutade med ett stafettvarv där barnen var ett lag och vi ”vuxna” var ett lag… :)

Halvvägs in i stafetten började jag fundera på om jag inte skulle råka byta lag och vara med barnen. Det såg ut att gå bra för dem. Men ungefär där började väl också hornen växa ut och jag tänkte att om vi verkligen kämpar och trycker på så ska det nog gå.

Jag var sist ut bland de vuxna och då skulle jag köra två varv samtidigt som sista barn körde ett varv. Det skulle kunna gå. Kanske. I alla fall om jag tog i rejält.

Och det gjorde jag. Dock tog jag i så pass hårt samtidigt som jag växlade så att kedjan knäcktes i första platta partiet efter en nerförssväng. Pang sa det bara och sen fanns det inte mycket att göra.

Barnen vann.

Det var helt och hållet ett handhavarfel som det brukar vara vid knäckta kedjor. Och det här var mitt livs första knäckta kedja, så det var väl på tiden trots allt.

Sven kände att han ville få ut lite mer träning av passet och erbjöd sig att putta mig tillbaka till bilen vid samlingsplatsen. Och det var så klart supersnällt! Annars hade jag nog spenderat en dryg timme extra på att ta mig hem.

Tack så mycket Sven!! Vilken kompis!! Jag ska ge dig en knuff en liten bit upp för någon backe på Mallorca senare… ;)

Men jag fick glädjas åt att det var en rolig träning i alla fall, och att det började regna 5 minuter efter avslutad träning. Det kan ju göra en glad, även om man har en cykel utan kedja.

Spontanledd spinning kan gå precis hur som helst

19:40 börjar Fix spinning på Nordic Wellness. Någon gång då och då har jag något annat för mig, men annars försöker jag vara med. Idag var en sån dag då jag ville vara med.

19:41 hade fortfarande ingen spinningledare kommit och jag blev osäker på om det kanske var så att någon av oss Fixare skulle hålla i det. Mest troligt var det något missförstånd. Ingen större fara skedd. Jag fick gå tillbaka till spinningsalen och först fråga om någon av Fixarna hade snickrat på något pass, eller om de tillät mig att ta hand om det och improvisera fram mitt pass som jag brukar hålla.

Jag kom minsann inte riktigt ihåg vad vi skulle köra men försökte minnas så gott det gick. Jag blev rejält trött i alla fall, och jag hoppas de andra som var med också blev det. Eller åtminstone fick ut något ur passet. :)

Nästa gång är näst sista och då håller Nordic Wellness spinninginstruktörer i passet, sen är det dags för mig igen att hålla i avslutningspasset. Men då tar jag minsann med mig min fusklapp. Den är bra att ha.

Crosscup 16/17 – #25 – Råttorna fick aldrig dansat på bordet

När katten är borta dansar råttorna på bordet brukar det heta…

Petter flaggade för att han eventuellt inte skulle komma ikväll.

Dock var det inte svårt att få honom på andra tankar. Det räckte att säga att jag skulle vinna så hade han nog redan innerst inne bestämt sig för att så skulle det minsann inte få gå till. Sen kanske jag kryddade lite med att säga att det inte spelar någon roll om han kommer eller inte, jag vinner ändå.

Men katten kom, och vi andra råttor fick inte den där dansen vi längtat efter. Istället lekte han med oss som en liten uppstoppad tygmus.

Men jag var inte så himla ledsen över det faktiskt. Jag var mest glad över att jag fick cykla överhuvudtaget. Jag lyckades vara sjuk hela förra veckan efter det där monsterpasset på lördagen och missade då både söndagens och tisdagens Crosscup. Vet dock inte riktigt om det var det passet i sig som gjorde det eller något annat. Mest troligt bara ett tråkigt sammanträffande. Ikväll var dock inte första gången efter sjukdomen. Jag var ute och rullade väldigt lugnt i söndags också, och då passade vi tre Söndagscrossare på att kolla in kvällens bana. Som var rejält vattensjuk.

Därför var det väl egentligen ingen som var superlycklig när det började regna efter lunch idag. Ändå mötte ett knappt 20-tal cyklister upp så här på säsongens näst sista Crosscup.

Sist in – först ut. Så var det även idag. Petter kom sist till samlingsplatsen men var först ut ur startfållan. Sen höll han den positionen ett bra tag under tiden som han lekte med oss. Ett tag, eller ja, ett rätt så långt tag faktiskt, låg jag längst fram och höll tempot. Sen började jag känna mig trött när det var 3 varv av de 7 kvar så jag slog av lite på tempot.

Holgersson var uppe och tryckte på en bit också. André var också framme i täten. Likaså Fredin som jagade värdefulla poäng efter en sportlovsvecka.

Samtidigt som André kom som skjuten ur en kanon ikapp mig stack Petter iväg. Efter att André kommit ikapp så fort blev jag lite orolig och fortsatte att inte ta i allt för hårt. Efter ytterligare några minuter var både Holgersson och Fredin ikapp oss också. Vi skulle sen hålla ihop de sista två varven. Ut på sista varvet kunde man nästan ta på spänningen i klungan. Jag var beredd på att någon skulle rycka men jag ville inte göra det först, med tanke på att jag kände mig osäker på benens kapacitet.

Holgersson hade täten i en sväng ut ur ett lerigt parti medan André kom på min insida och Fredin på min utsida. Det var tight.

Senare på raksträckan attackerade André och jag följde med. Holgersson försökte hålla emot. Ut på ett lerigt parti blev det tungt. Upp på tre kullar och plötsligt stumnade André och jag såg min chans. Kanske lite tidigt, men det var ändå ett bra läge

Jag lyckades trycka till och hålla undan och kunde ta mig i mål som tvåa. En rolig och tight fight idag.

Nu blickar vi framåt mot nästa veckas avslutning på Dalhem och sen blir det en riktig crosstävling på Dalhem på lördagen den 11/3 då det är dags för Fixcrossen. En nationell tävling som nog ska fungera bra som en riktigt fin säsongsavslutning för många! Hoppas vi ses där.