Tisdagscykling – Vilken tur jag tog mig i kragen

Efter två dagar med jobb/möte i Göteborg kom jag hem precis i lagom tid för att hinna sätta mig i soffan och andas i en kvart innan det var dags att byta om.

Den kvarten gick ganska fort. Så pass fort så jag inte hann tänka mycket mer än att det var jäkligt skönt att sätta sig ner.

Tiden rann iväg och jag kom fram till minuten då jag var tvungen att bestämma mig om jag skulle byta om eller skippa kvällens cykeltur.

Det var ju trots allt ganska blåsigt. Lite kallt. Kanske hängde till och med regnet i luften?

Planen var att Izabella skulle köra mig in till Henkestatyn och att jag sen antingen skulle cykla hem eller bli hämtad igen någonstans där det passade.

18:00 och några sekunder hade klockan hunnit ticka fram till när jag rullade in vid Henkestatyn till en inte allt för imponerande skara cyklister. Men jag menar, haaaallå?! Det var ju storm. Grymt imponerad över de tre helt nya som tog sig in till Henke en dag som denna. Kul!

Vi var inte så många som ville köra fort. Konstigt nog är det de snabba som är mest väderkänsliga. Men vi var åtta stycken som ville trycka på lite. Det var däremot ingen av de sju jag cyklade med som var särskilt sugna på att cykla till Glumslöv och släppa av mig där…

Jag gav därför med mig i början och vi körde norrut. Eller lite snett norrut i alla fall. Tog den vanliga vägen ut över Allerum. Det är en bra uppvärmningssträcka. Sen blev jag sugen på medvind så vi svängde av mot Ödåkra. Där skrämde jag dem alla att jag bara lurat dem i början och att det nu var dags för Glumslöv. Men sen svängde vi av mot Hyllinge och ut på småvägar innan vi kom till Påarp. Där kändes det som att jag hade kunnat ta mig hem själv, men så tänkte jag att det nog inte hade varit lika roligt.

Så jag ringde Izabella och beställde hämtning inne i stan.

En stund innan stan började det hagla. Att hagla!?!?! Ganska så aggressivt faktiskt. Sen blev det tyvärr också lite regn, så nu kan jag inte längre säga att min cykel är nytvättad och fin. Den som klarade sig så länge utan vatten och skit. :(

Det blev en kort men härligt intensiv träningstur idag, och jag är som vanligt grymt nöjd med att jag tog mig i kragen och stack ut. Sällskapet är ju så himla trevligt!

En kul kväll!

Det var den tävlingspremiären. Den var kul.

Igår rullade jag ut i den hårda vinden. Tog det väldigt lugnt i motvinden och njöt i medvinden. Det kändes faktiskt ett litet tag som att våren kanske var på gång, om man bortsåg från den dystra vinden så klart. :)

Jag är väldigt införstådd med att jag inte har några tävlingsben överhuvud taget för tillfället. Faktiskt inte ens någon tävlingskropp. Jag vet att jag inte alls är förberedd för att köra tävling, men ändå så stod Örestadsloppet på schemat idag. Det var väl mest därför jag begav mig ut i det dåliga vädret igår.

Egentligen hade jag inte behövt göra det. För det blev ju knappt någon tävling idag.

Ett gäng danska A-klasscyklister hade tagit sig över sundet för att vara med i en svensk seniorklass. Jag hade som förhoppning att kunna sitta med så länge som möjligt. Att försöka vara listig och spara på krutet för att kanske få lite fin fartträning i 5 mil, 3 mil eller 7 mil. Kanske till och med rulla med klungan över mållinjen efter 10 mil? Danskarna tyckte att 10 mil lagtempo var kul, så det ägnade dem sig åt. Efter 7 kilometer var jag avhängd och efter ett varv var jag tillbaka där vi startade knappt 20 minuter tidigare.

Men snart är det tisdagscykling igen. Det brukar alltid vara kul!

Tisdagscykling – En intervall var vad jag klarade av

Det var väl egentligen idag som min premiär var, efter att ha varit med på mountainbike första gången och i nybörjargruppen förra gången kunde jag idag ta steget upp till snabba gruppen med racern. Skönt det.

På bild syns knappt en tredjedel, så jag gissar vi var närmare 60 pers idag. Och Henke själv hade dagen till ära klätt upp sig i Fixkläder. Mest för att visa på att det är möjligt för alla att just nu köpa sig snygga.

Gå in på ckfix.se/klubbkläder och läs mer om hur ni beställer klubbkläder. Eller gå direkt till vår webshop för den vita dräkten här. –> CK Fix webshop hos Original Teamwear

Efter lite försnack hoppade jag in i den snabba gruppen, och i den var det rejält med cykelsugna pojkar.

Det trycktes på direkt och redan i Tinkarpsbacken kände jag mig avhängd. Men jag blev inte så stressad över det utan tänkte om dem inte väntar in mig var det väl meningen att jag skulle bli avhängd, även om jag faktiskt tog i lite grann för att försöka komma ikapp. :)

Efter Sofiero kunde jag ansluta igen och lägga mig på rulle innan farten trissades upp mot Domsten.

Efter Domsten svängde vi över 111:an och tog sikte på Döshult med en intervall följt av Allerum med ytterligare en intervall. Mot Allerum satte jag in årets hårdaste attack medan Petter förde klungan. Den var så tung den attacken så den satt kvar i benen hela kvällen.

Det behöver inte tvunget vara attacken som var så pass tung, utan snarare så att min kropp inte klarar av att återhämta sig från den här typen utav intervaller. Det är väl en sån där sak man verkligen saknar från förr. Då kunde man ju göra 10-20 sånna attacker utan problem. :)

Efter Allerum tog vi det lite lugnare och njöt av solskenet på en lite mindre väg för att så småningom bli bjudna på två spurtintervaller till Kattarp och Hasslarp.

Sen tog vi oss hemåt över Rosendahl och Kropp. En tur som fick mina ben till att ta i ordentligt och snart ska jag nog kunna vara med och leka fler gånger än bara ett igångdrag. :)

Så lättlurad man var

Efter lunch idag frågade jag kollegorna Petter och Fredrik och det fjärde hjulet Viktor om någon av dom ville ut och cykla lite idag.

Sagt och gjort. Två av dem nappade. Fredrik laddade vidare inför imorgon då det är Tisdagscykling. Vi snackade lite fram och tillbaka och det lutade åt en härligt lugn tur för gemenskapens skull.

Jojo, tjena!

Jag rullade in i stan i lugn och ro och njöt av lite lättrullad kullerstensgata och kände på de gamla hemtrakterna.

Sen mötte jag upp Petter och Viktor ovanför backen. Petter ropade direkt ut ett par tre timmar.

Och jag och Viktor svarade i kör ETT PAR TRE TIMMAR? :O

Vi rullade med. Vi tänkte nog att han bara överdrev den där Petter. Han bara ville skrämmas men att vi nog bara skulle rulla en timme.

Snart började vi dock inse att det nog inte var ett skämt längre.

Vi fick hoppa in på rulle och slåss med vinden som kom från alla håll och kanter. (För att skona er så satte jag in en kyckling istället för att ni skulle behöva se Viktors kycklingutstyrsel. Tror ni, och han, tackar mig.) :D

Vi rullade längre och längre bort från stan, men så plötsligt kändes det som att vi svängde på rätt håll. En liten stund i alla fall.

-Känner du igen dig här Viktor?
-Så pass mycket så att jag vet att det här inte är den närmaste vägen.

Och så var vi på väg bort från stan igen.

Den där lugna och sköna entimmesturen blev istället nära 2,5 timmar. Så nu känner jag i benen att de absolut inte är redo för tävlingen till helgen. Men då blir det ju bara ännu mer spännande. :)Får se om jag kan tvinga fram lite vilja, för det är nog minsann det enda som kan få mig att rulla över mållinjen efter alla varv som ska köras. :)

Skärtorsdagsrull

Efter lite jobbrelaterat arbete imorse tog jag en lugn frukost i soffan och njöt av en ledig dag hemma. Det var verkligen hur skönt som helst.

Som pricken över i:et möttes jag av ett påskägg fullt med choklad från Izabella. Så när frukosten var uppäten råkade det minsann glida ner några chokladbitar också. Men det kan man väl vara värd någon gång. :)

Framåt lunch kände jag dock att det började bli dags att byta om och bege sig ut. Väl utanför dörren känner jag några millimetersmå regndroppar, som en väldigt liten duggregnsdusch. Men i och med att chokladen redan låg i magen fanns det ingen återvändo, för det dåliga samvetet hade jag inte velat ha resten av påskhelgen. För det var antagligen inte det enda chokladet som kommer ätas den här helgen… :)

Så jag rullade ut ändå.

Och tur för mig så slutade det nästan lika snabbt som det började, så efter fem minuter blev det uppehåll igen och marken hade inte ens hunnit bli blöt.

En lugn tur i vinden blev det. Än vågar jag inte riktigt trycka på. Det är något som sitter kvar i huvudet som börjar bulta när jag tar i för mycket. Men att åka ut och njuta av lite frisk luft kan förhoppningsvis inte skada.