Crosscup 16/17 – #17 – The Frozen Mud

The Mud är en bana känd för, inte så himla överraskande, sin lera. Men idag var den frusen. Och det tackar väl jag för. För det är gaaalet vilken lera där är en upptinad dag. Men idag gick det alltså lite mer smärtfritt att cykla.

Jag satt kvar lite väl länge på jobb. Kände jag ville bli klar med allt för dagen.

Plötsligt hade klockan runnit iväg. Tio i sex ringde Fredin och ville ha lite guidning till startplatsen. Själv kände jag att jag behövde byta om.

Jag kom till startplatsen lagom till att alla hade kört ett uppvärmningsvarv och hade hunnit ta av sina överdragskläder.

Fyra hungriga cyklister stack i väg i starten, sen la jag mig bakom och försökte lägga märke till var banan gick. Jag hade ju ingen aning. Fredin gav André, Holgersson och Lennart en lite lucka. Och den växte sig så pass så jag blev nervös och attackerade ikapp André. Sen kom den där sträckan som banan är känd för. Idag var den dock som sagt frusen, och det var nästan ännu värre. Det var en extremt spårig och hård lera. Efter ett varv tackade jag André för guidningen och tog sikte på Holgersson. Framför honom såg jag ingen och kände att Lennart nog hade en jäkla formtopp idag. Efter ett tag lämnade jag Holgersson också och tog upp jakten på Lennart.

Varv efter varv försökte jag leta efter honom. Den där formtoppade gubben. Hur många gånger som helst tänkte jag att jag själv hade ett grymt bra flow och kände mig stark. Det liksom bara rullade på. Men ändå kunde jag inte ta ikapp luckan som Lennart skaffat sig.

Trodde jag.

Lennart hade tydligen kört fel redan på första varvet och var alltså borta från toppstriden.

Men jag tackar honom för att jag ändå jagade honom, för det stressade ju trots allt mig lite.

Det och att Petter började närma sig bakifrån. När det var dags att ta sig an målbacken för sista gången sneglade jag bak och kunde se några starka ljusstrålar närma sig, så jag fick minsann öka farten lite.

Hur härligt var inte det att vinna en gång!! Wooohooo!!! säger jag bara. Sen var det ju synd att jag inte fick njuta av det så mycket när jag rullade in i mål. Jag trodde ju att jag kom tvåa. Men å andra sidan njöt jag desto mer efteråt. :)

Crosscup 16/17 – #16 – Vårkänslor på Dalhem

Tisdagens Crosscup går till historien som en av de kortaste. Jag fick 2 minuter i rampljuset, och sen var det över. Sen stod jag där och tittade på när alla passerade. Någon sekund tidigare hade jag lagt mig i en hal sväng på gräset, slått till höften och knäckt bromshandtaget. Det är ju sånt man blir lycklig av liksom. Därför tog jag ut mountainbiken på en uppvärmningsrunda igår inför dagens Crosscup på Dalhem.

Jag tog mig ner till Sundvik och vidare söderut längs kusten. Jag ville egentligen mest ha lite luft. Och förbränna bort den väldigt trevliga kalaskvällen dagen innan. :) Grinden var öppen in till kohagen, så jag antog att där inte skulle vara några kossor. Det var det inte heller. Men i gengäld fanns det extremt många koskitar. De som var frusna var ju okej att råka cykla över, men de som hade tinat var inte så trevliga.

Dagen kunde också börjat bättre. Mountainbiken fick som sagt åka ut medan crossen väntar på bättre tider. Det var dock lite snöpligt att bakdäcket var så mjukt när jag tog ut det idag. Jag fick slängt i en ny slang och sen kunde jag börja ta mig till dagens tillställning.

Fast först skulle jag ge ett gäng hästar lite mat. Och det var trevligt. Att komma med mat till hungriga hästar kan få en att känna sig väldigt omtyckt.

Efter den kärleksförklaringen från hästarna och all sol som värmde på Dalhem så tappade jag helt fokus och glömde ta en bild allt det härliga där.

Vi var ett knappt 20-tal cyklister som stod och njöt av solen vid 13-tiden. Efter ett uppvärmningsvarv var vi igång med tävlandet och den här gången tog jag faktiskt täten. Min taktik var att försöka knäcka hela fältet en efter en direkt från start… ;) Jag tror faktiskt inte jag kan säga att det var en dålig taktik. För det gick rätt så bra.

Med mig ut på andra varvet var Lennart, Holgersson, André och Petter. André tog sig om mig någon gång i en springbacke och någon gång var Lennart framme och ville ha Petters rulle. När vi hade kört 4 varv kunde jag däremot inte längre hålla emot och släppte Petter. Lennart jagade närmast bakom men på ett tryggt avstånd. Näst sista varvet kändes det som han hade hämtat in mycket, men jag kunde lägga i en växel till när han stressade lite och lyckades hålla undan. :)

Min viktnedgång från 91,6 i mitten på november har verkligen gjort resultat. Inte bara att det känns väldigt skönt att ha tappat det där onödiga som hänger och slänger runt midjan, men det går betydligt lättare att cykla också. Och det är för jäkla kul.

Crosscup 16/17 – #14 – Snabbsmurfen

Efter en deffmånad följde två finfina lyxveckor med jul- och nyårsfirande och tillhörande god mat. Det gjorde susen i benen och idag fick ju nästan Petter också problem med mig.

Det är bara att kika på den här topp-5-listan över dagens snabbaste tider. Den säger ju en del… ;)

Men för att vara lite seriös så kändes det faktiskt väldigt bra idag. I två varv låg jag i täten bakom Holgersson och Lennart. I täten fanns även Axelsson, Fredin, André och Petter. Efter drygt två varv satte Petter in sin specialarattack. En sån attack som de flesta inte ens bemödar sig att försöka hänga med på. Just där och då var jag lite inklämd bakom Lennart men satte in en attack så fort vi kom ut på grusstigen. Jag närmade mig Petter och var snart ikapp. Han gjorde ett litet misstag i stendalen och jag tog mig om. Men både vinden och leran var seg så jag kände att det var dumt att köra för fort. Så jag slog av lite på tempot igen. Petter också så småningom. Efter ett tag kom Axelsson ikapp oss, men sen ökade vi igen. Petter såg jag inte mer av sen, och inte heller Axelsson.

Lennart och Fredin kämpade också om tredjeplatsen bakom mig. Lennart drog det längsta strået, tight följt av Axelsson och sen Fredin. Jag kunde alltså rulla in på en fin andraplats inte allt för tätt efter Petter. Men jag var ändå grymt nöjd. :) Det kändes bra ikväll. En fin bana för mig.

Första passet på det nya året

7 Fixare var vi som mötte upp vid Hortensiagatan när det nya året bara var 13 timmar gammalt. Vi kom överens om att det nog var en bra idé att försöka hålla sig ifrån de mest populära promenadskorgarna. Och gräsområdena blev också nerröstade med tanke på hur blött det är i marken. Så vi tog oss ut och lekte på grusvägare, stigar, asfaltsvägar och till och med en majsåker efter att traktorstigen tagit slut.

Klara hängde med bra på sin mountainbike. Så pass bra så varken Mattias eller Hallström bemödade sig att dra, utan lät Klara ta vinden… :)

Skönt att starta året med 2 timmars träning efter en fantastiskt fin Nyårsafton igår.

Nyårsgravel – Grymt lyckat misslyckat år

Året slutade inte helt överraskande på minus. När jag nu summerar sista träningspasset hamnade jag på inte mindre än 50 timmar back. Alltså ett ganska grovt fel. Men å andra sidan skrev jag redan om detta när jag summerade september och gav upp. Trots att jag inte gillar göra mig själv besviken så tog det inte emot att ge upp mitt träningsmål. Jag har lyckats med så mycket annat som jag är så glad och stolt över.

Men ändå så kändes det som att något fattades när jag inte längre hade något mål. Jag behövde helt enkelt något nytt att kämpa mot.

Därför passade det ganska bra att jag där 1,5 månad senare insåg att jag nog skulle försöka vara nyttig resten av året. Jag vägde mig för att kunna hålla koll på min kurva och om det gick åt rätt håll eller helt enkelt var onödigt. Det skulle dock visa sig att jag fick en smärre chock när jag ställde mig på vågen. 91,6 kg. Där och då bestämde jag mig för att jag fick ta i med hårdhandskarna. Här var det inte bara något gullinuttigt-dra-ner-på-godsaker-diet, utan här fick jag gå in och sätta stopp helt och hållet.

Det har dock lönat sig. Bättre än jag trodde. Det gick till och med så pass bra så jag unnade mig lite godsaker här i mellandagarna. Jag satte målet 85 kg innan nyår. Och imorse vägde jag in på 84,4. Alltså 7,2 kg lättare än för 6 veckor sedan. Det är jag minsann stolt över. Jag menar, jag har ju misslyckats med mina mål förut… :)

Och eftersom det väntas en ganska så god meny ikväll så var det lika bra att sticka ut och rasta benen idag och förbränna några kalorier extra.

11 Fixare samlades imorse, varav två stack ut på landsväg, en stannade bara till i bil för att säga hej och vi andra tog våra crossar ut på grusvägarna. Vi fick en finfin tur på ca 2 timmar. Så nu kan vi minsann fira nyår med gott samvete. :)

Jag önskar er alla en härlig avslutning på 2016, och hoppas på ett minst lika fint 2017. Men det blir svårt att klå. Detta året har varit fantastiskt. :)